Den här distinktionen mellan dem och oss har fått avgörande betydelse när det gäller modern djurhållning. Det faktum att djur har medvetande och känsloliv som endast skiljer sig gradvis från vårt eget, tas det inte mycket hänsyn till och att vi är så inkonsekventa i vårt tänkande stavas - lönsamhet.
Experiment på höns visar (när man gör det mycket svårt för dem att komma åt sittpinnar eller mat) att sittpinnar bara är aningen mindre viktigt än mat. Hönan prioriterar även bra underlag före storlek på buren. Att hon kanske tycker hjärtligt illa om både den stora och lilla buren om underlaget är hårt, är inte en slutsats som är självklar. Antal djur som tillåts är i dag 25 per kvadratmeter strax innan slakt (Svensk Fågel tillåts ha fler) och då är det generöst i ett internationellt perspektiv.
Per Jensen är professor i etologi vid Linköpings universitet. Till vardags ger han råd till EU-kommissionen och svenska myndigheter om djurskyddsaspekter på allt från gåsleverproduktion - en forskning som tog tre år innan EU till sist drog slutsatsen att tvångsmatning inte är bra livskvalitet: "Man har försökt, det finns studier som visar att gässen föredrar att bli tvångsmatade framför att inte få mat alls, men hur tolkar man det?" - till grisars, kors och höns miljöbehov. Forskningen framstår här som ett moment 22, där inte ens intentionen nödvändigtvis är något bra för djuren. Avsikten med forskningen är att inte överstiga djurrättslagars minimikrav. Det är en högst obehaglig läsning, men som Jensen skriver, äter du mat då är du inblandad i lantbruket och tillhör målgruppen för den här boken.
I Hur mår maten berättas om kontrollen av djurs biologiska och fysiologiska responser, det vill säga om de studier på djurs beteenden som sker utifrån en extrem utveckling av den tidsstudieanda som en gång ökade industriproduktionen och där bara det objektivt mätbara räknades. Jensens byråkratiskt noggranna redogörelse för detta fungerar utmärkt som väckarklocka. Frågan är om han inser vilka djurrättskrafter han utmanar.
När det gäller avel för äggproduktion och kycklingar för kött har svenska bönder för länge sedan förlorat all kontroll över verksamheten. Den står multinationella företag för och deras anläggningar är lika slutna som Pentagon. Samma gäller för grisproduktion. För konsumenterna gäller det att sätta sig in i varje enskilt fall, menar Jensen, men noterar samtidigt att den nya avelstekniken har blivit en komplicerad verksamhet som kräver tillgång till stora djurmaterial, kraftfulla datorer och skickliga genetiker.
Här ska inte räknas upp alla vidrigheter som begås inom forskning och inom stordrift med djur. Den är mestadels fasansfull och ändå är den, menar Jensen, betydligt bättre i Sverige än till exempel i Danmark. För att inte tala om resten av Europa eller i USA. Han uppmanar oss att köpa kravmärkt, ekologiskt och svenskt. I den ordningen. Det är den makt vi konsumenter har. "Varje köttbit vi köper är en röst för den uppfödning som ligger bakom". Han framhåller det paradoxala i att vi i Sverige spenderar 8,7 miljarder kronor på våra husdjur (2008) samtidigt som vi slaktar och äter grisar och kalvar och accepterar att de lever i miljöer som vi aldrig skulle drömma om att erbjuda våra sällskapsdjur.
Läs om ni vågar. Vi är nämligen ljusår från den, redan då tandlösa, djurskyddslag som Astrid Lindgren fick i födelsedagspresent av Ingvar Carlsson när hon fyllde 90 år.