Från början lät det som en smått galen idé, särskilt för den som genom åren hört många fagra löften uttalas inför kommande arrangemang. Att samla storsångare, orkester och publik till musikfestival under några blå och förmodligen mycket kalla dagar i januari - skulle det verkligen fungera? Men Peter Mattei höll sina löften - hans allra första festival blev utan tvekan en makalös musikalisk succé. En sådan som får en att tacka en lycklig stjärna för att man hade turen att vara samtida med denna händelse, att man fick chansen att uppleva den. Själv har Peter Mattei med sin röst och uppenbarelse, inte minst som bluessångaren Don G från Stadspuben, självklart en stor betydelse. Ändå handlar framgången om ett lagarbete där inte minst Daniel Harding och Mahler chamber orchestra spelade en omistlig roll. Om festivalen upprepas är det just nu svårt att tänka sig vilken dirigent och orkester som skulle kunna matcha dem. Att se Harding och MCO i Don Giovanni gav en känsla av hur det skulle kunna vara att befinna sig live i en tecknad Disneyfilm. Ni vet en sån där allt och alla plötsligt och på olika sätt dras in i ett grandiost sång- och dansnummer. Där var det liv till varje pris - i blickar och minspel, rörelser, musik. Att efter Don Giovanni gå och ställa sig och lyssna till ett återuppståndet Rekyl i en för kvällen tillfälligt uppförd pub gjorde inte upplevelsen sämre. Kontrasten, lekfullheten. Utan tvekan är denna festival Peter Matteis kärleksförklaring till sin hemstad. Själv fick han också ett litet tack när Daniel Harding plockade upp Ulf B Jonsson, Rolf Hedberg och Christer Engberg för en sång till festivalens huvudperson under den klassiska konserten i lördags. En viss oro för att Harding och hans orkesterkompisar skulle ha det tråkigt i Luleå om kvällarna visade sig obefogad - staden är tillräckligt liten för att de internationella musikerna skulle råka på de lokala - enligt säkra källor fortsatte festen och musiken långt in på småtimmarna. Peter Mattei överdrev inte i sin vision - det här blev något alldeles extra som kryddades av en sällan upplevd värme och närhet mellan scen och salong. Att sedan biljettstrulet ställde till det är en helt annan historia - blir det en fortsättning måste organisationen fungera som tåget. Det kommer att behövas, nästa gång kommer folk att tälta utanför Kulturens hus för biljetter! Ett litet minne dröjer sig kvar. Kurt Ellings kommentar när han sist i sin master class får lyssna till Karin Paulin som föregicks av Anna Morin och Mirja Lakso: "Wow. Otroligt. Jag inser att detta är en stad fylld av goda sångare". Synd bara att vi inte fick höra Paulin och Elling i en duett. Det hade suttit som ett smäck!
