Krönika: Nu börjar fighten

Arenan släcks, det är absolut tyst, förutom publikens sorl. Plötsligt börjar lampor blinka och rockmusik dåna ur högtalarna. En muskulös boxare iklädd en badrock av något slag går tufft mot ringen. Nej, stopp och belägg. Det där är inte min entré. Det är wrestlare och boxare som får göra häftiga entréer. Jag har aldrig varit så atletisk att jag skulle ha kunnat göra entré på det där sättet. Min entré görs med bokstäver, svart på vitt. Texten som du läser här och nu. Det här är den allra första av mina texter som står i Norrbottens-Kuriren. Häftigt. Men på många sätt är jag en fighter. Jag ska fightas dagligen för att tidningen ska vara optimal på nöjesbevakning. Vi ska komma med det smartaste och det senaste. Jag kommer att fightas med min egen hjärna - jabba, jabba, jabba för att sätta snurr på synapserna. Aldrig bli knockad, bara knocka. Ungefär så. Nu är jag tillbaka, Norrbotten, det här är min comeback. Jag bodde i Luleå i slutet av det förra seklet. Det känns som ganska lång tid sedan. Mycket har kanske förändrats, kanske även jag. Det känns i alla fall som att jag ska återupptäcka en kär vän som jag mist kontakten med. Att flytta är en dryg process, det tär på både plånboken och psyket. Man dunkar ner sina käraste tillhörigheter i lådor och det är jobbigt. Det är faktiskt lite som en begravning, man är ledsen och kan känna sig nedslagen. Men nu har allt återuppstått i en lägenhet vid Klintbacken. Nu är jag glad och förväntansfull. Processen var lång. 863,5 kilometer har mina grejer rest med mig. Jag lämnade Fagersta bakom mig, kanske för gott. Medan jag har packat ner och upp har det surrat från ett hörn i lägenheten. Där står datorn med sitt Spotify. Datorhögtalarna dånar och brusar medan lamporna i taket flimrar. Nu är jag framme och det är så skönt.

Krönika: Nu börjar fighten

Föreställ dig att du står bland 20.000 människor i en gigantisk arena. I mitten av arenan finns en ring där en fighter väntar på sin utmanare.