När min generation, och de som är yngre, dör finns det ingen risk för att deras fotoalbum och minnen förkolnas som hos familjen Oscarsson kvällen före nyårsafton. Bilderna finns kvar på Facebook.
Vi har antagligen också skrivit våra memoarer långt, långt före vår död, inte väntat till sista stund. Det är bara att googla på mig eller dig och där har vi lämnat diverse spår, bloggar, twittrar och profiler.
Liemannen vill bara åt köttet, han bryr sig inte ett dugg om vårt liv på internet. Bilderna och texterna fladdrar vidare i cyberspace precis som förut, som ettor och nollor -
i väntan på att någon ska bry sig tillräckligt mycket för att klicka.
Det är ett parallellt liv som saknar lukt. Men är det egentligen värt någonting när användaren är borta?
Jag tycker att det är det.
Häromdagen besökte jag en Facebookprofil som en gång tillhörde en bekant som numera lämnat detta jordeliv. Där fanns några elektroniska fotoalbum som skildrade glada stunder, högtider, födelsedagar och sjukdomens olika faser.
En ros prydde profilbilden.
De hundratals vännerna hade hon kvar - men egentligen inte.
När någon dött kan jag plötsligt uppskatta deras triviala blogginlägg och statusrader om vad de skulle ha för kläder på sig en dag för tre år sedan, eller vad de åt till frukost. Det som kanske verkade narcisstiskt och exhibitionistiskt då känns plötsligt som ett värdefullt dokument över en persons liv.
Att bära kläder och äta mat handlar ju faktiskt om basala behov som vi alla människor har. Kombinera den "triviala" informationen med bilder, och en och annan tankekedja så har du, kanske inte en riktig människa, men åtminstone essensen av en sådan, tapetserad på en webbsida.
Resterna efter en fysisk kropp, en kista, några ben, har ingen möjlighet att hänga med till år 3500 (Moder jord har vid det laget gjort sitt). Men på nätet kan vi göra anspråk på några futtiga megabyte och finnas kvar i någon form.
Jag kan dock tänka mig att denna vilja att klänga sig fast i den elektroniska världen kan slå tillbaka. En Facebookvägg kan vara svår att hålla reda på när man lever. Tänk på vad som händer när du är död och det finns ingen moderator? Har man varit ett svin så kanske det finns en och annan som påpekar det. Är man skyldig någon pengar då kanske det kommer ett okänsligt krav som etsas fast på "The Wall".
Och du har ingen chans att betala tillbaka.
De sociala medierna kan därmed vara ett helt liv, en död och en skärseld.
Men jag tror inte att vi bryr oss så mycket när allt är svart.