Krönika: Kan vi be om största möjliga tystnad?

För 400 år sedan befann sig invånarna i ett ständigt ljudbombardemang. Hästar, vagnar och kärror knirrade och slamrade. Det fanns djur överallt - djur till salu, djur som var lösa och djur som slaktades. Alla som sålde något gjorde det via rösten. I London på 1600-talet hade olika försäljare olika slags skrik: potatisförsäljaren skriade, knivsliparen hojtade, och så vidare. På gatorna samlades gatumusikanter och hantverkare, som alla väsnades mer än vi i dag tror är möjligt. Kopparsmeden var värst. Man kan se på bilder från den här tiden hur kyrkorna i London har bommat igen alla fönster nedtill. Prästerna försökte stänga ute ljudet. Det gick inte att hålla gudstjänster längre. Kvarlämnade dagboksanteckningar vittnar om problemen. Många mådde riktigt dåligt av ljudnivån. Sedan byggde vi bort alla oljud från vår värld. Husen isolerades, maskinerna dämpades, regler infördes som sa att ingen fick stå och föra liv utan tillstånd. Men på senare år har vi plötsligt hamnat i samma läge igen. Vi är tillbaka på 1600-talet. Vi har fyllt vår värld med så mycket ljud att vi inte bara mår allt sämre på grund av stress - våra öron tar också skada. Men det finns en väldigt stor skillnad mellan dagens situation och 1600-talet. I dag försöker vi nämligen släcka ut oljuden med - ljud. I alla de hörlurar du ser när du går en sväng på stan, ser du också en bild av utvecklingen. Vi har nått en gräns där vi omger oss med så mycket ljud att det enda sättet vi kan freda oss från intrycken är att skärma av oss med ljud vi själva har valt. Detta är en annan sida av ipod-revolutionen och fildelningsboomen. Den digitala utvecklingen har gjort kulturen mobil. I just det här fallet använder vi den som skydd. Och medan musiken, på grund av precis samma utveckling, snabbt håller på att förlora sitt värde räknat i pengar, seglar en annan sak upp som så exklusiv att allt fler är beredda att betala allt mer för den: tystnaden. Retreat, det vill säga nöjet att uppleva tystnaden på en bortglömd gård i Mellansverige, kostar normalt runt 1.500 kronor om dagen. 1952 komponerade John Cage sitt mest berömda verk, kallat 4.33. Det skrevs för vilket instrument som helst och partituret sa egentligen bara en sak, nämligen att musikerna skulle vara tysta i 4 minuter och 33 sekunder. Nu i efterhand kan man konstatera att John Cages tanke inte var så orimlig. En av hans första idéer med 4.33 var nämligen att spela in tystnad och sälja den till Muzak och kalla den för Silent Prayer. I dag hade det antagligen funnits köpare, för 2009 är tystnaden värd mer än musiken.

Krönika: Kan vi be om största möjliga tystnad?

Den moderna människans historia är en historia av ljud. Oftast oljud.