Krönika: "Janet, inte Justin"

HÖSTEN 2006 TALAR ALLA OM JUSTIN. Fine, han har gjort årets låt tillsammans med T.I och Timbaland med My Love. Men inte årets rn´b platta. Det har Janet Jackson gjort. Jag älskar Justin. Älskar hans dans, hans stil, hans coola uttalanden i MTV news och framför allt Timbalands ljudmattor på nya Futuresex/Lovesounds. Men det förändrar inget. Vet egentligen inte varför men för mig har den här hösten handlat om ett slags outtalat, ofrivilligt krig mellan Justin och Janet. Det finns nog inga album jag lyssnat mer på de senaste månaderna än just de två. Och varje gång jag gör det kan jag inte låta bli att jämföra. Jämföra röster, melodikänsla, refränger, singlar och Timbalands Prince-futurism mot Jermaine Dupris pop-soul-hiphop-kombo. FÖR HJÄRNORNA BAKOM TVÅ AV DET HÄR ÅRETS BÄSTA POPALBUM är ju egentligen Timbaland som proddat det mesta på Justins och Jermaine Dupri som producerat det mesta på fästmöns Janets. I en ?ren? artistjämförelse (tänk Fame Factory) mellan de två J:na står sig Janet alltid slät. Ingen gillar egentligen att titta på ett stelopererat botox-face som i fyrtioårsåldern studsar fram och tillbaka på en scen, ohälsosamt nedbantad och hårdsminkad. Medan Justins självklara kaxighet och avslappnade stilism är omöjlig att värja sig mot, men nu pratar vi inte om vad som är snyggt att se på. Eller om botox-face är sämre än 20-pluslent ansikte. Vi pratar om två album som ska säljas. Futuresex/Lovesounds har ett par otroliga toppar. Redan nämnda My Love är såklart den största. Den har också fem-sex till fantastiska rn´b-produktoner signerade Timbaland. Jag älskar att promenera på kvällen med en Timbaland-prodd i ipoden. Hans förmåga att krydda monotona syntstabbs med små, små ljud, ett extra litet syntkomp i två takter i outrot eller små svepande ljud innan en refräng är sjukt catchiga, samtidigt som han ger lyxen till lyssnaren att bara låta det där fantastiskt catchiga återkomma en enda gång i en hel låt. Det imponerar på mig nå sjukt och ingen kan göra just det bättre än Timbo. MEN INGEN HAR HELLER I ÅR GJORT ETT JÄMNARE ALBUM ÄN JERMAINE OCH JANET. Överhuvudtaget blir ofta Jermaine Dupri behandlad likadant som Puffy blev under hela 1990-talet. Som en sprättig fjant som inte har någon riktig talang och inte producerar sina egna låtar själv. Minns ni? På 1990-talet, när Puffy gav oss både Notorious B.I.G och Faith. Producerade klassiker åt Mary J Blige och byggde upp ett imperium på både musik och kläder. Men han fick aldrig någon respekt av ryggsäckarna. Likadant har Dupris 2000-tal varit. Hans So So def-label har de senaste fem åren spottat ur sig fler superhits än du kan räkna till. Och nu, På Janets 20 Y.O så utvecklar han pop-rn´bsoundet ytterligare ett steg närmare pop, fast utan att göra avkall på den hårda rnb´n. Ändå, ingen kärlek. Alla talar om Justin och Timbo. Ingen om Dupri och Janet. De sju första låtarna på Janets 20 Y.O låter som inget annat, men ändå som allt annat. Det är modern rn´b och hiphop blandat med pop. Fast än modernare, lite mer uppdaterat och aningen mer svängigt. Om du redan längtar efter nästa Justin-platta och tror att jag har fel, blunda, glöm att hon flashade tutten på Super bowl och lyssna. Plattan finns där rakt framför er.

Krönika: "Janet, inte Justin"

Klas Granström gillar Janets album mer än Justins. Här berättar han om varför du borde tycka likadant.