Det hade egentligen inte kunnat börja bättre. SVT är visserligen lamslagna. Christer Björkman gråter blod, förtvivlat tröstad av Danny Saucedo. En bit bort står Gina Dirawi. Hon håller händerna för ögonen och snyftar hon med. Men tittar man riktigt noga ser man det. Hon låtsas. Ni vet så där som 5-åringar gör. Egentligen ler hon, för sms:et hon precis fått av Hanna Hellquist lyder: "Yes, we made it! Kakan är på. Vi kör tv hela våren! Puss."
Det blir ingen melodifestival. Eller jo, det blir EN melodifestival. Som förr i tiden. Och istället har alltså bästa sändningstid gått till en ny satsning, med bland annat Gina.
Jag ligger i sängen och nås av nyheten på det nya årets andra dag. I bakgrunden (eller är det i mitt huvud), hörs den där låten, Mirakel, och Björn Ranelid rappar: Om kvinnan säger nej till mannens säd i 60 år så dör mänskligheten.
Jag tänker att nu minsann är det färdigrappat och bara för njutnings skull bildgooglar jag den minst lika stora nyheten från igår. Gubbarna Ranelid, Ulf Brunnberg, Janne ”Loffe” Carlsson och Leif GW Persson ska skickas till en öde ö utanför Australien (jepp, andra fucking sidan jordklotet!!). Som ett slags veteranlag och i sällskap med ett gäng lite yngre alfahannar, bestående av Ola Rapace, Mikael Persbrandt, Papa Dee och Fredrik Skavlan (som är sviiinnöjd att få hänga med de stora pojkarna), ska de delta i en direktsänd tv-tävling i dogmastil. Tänk Vita kränkta män i riktig Robinson-form. De ska äta sand, bajsa i sand och ta mig fan tvätta sig i sand.
Förlorarna måste stanna på ön i fem år och det hela leds och övervakas av Kikki Danielsson, som alltså ska få samma ”hjälp” att komma tillbaka från sitt missbruk som hennes manliga motsvarigheter: Det vill säga genom lite schysst tv-tid.
Jag ler ett sånt där fånigt Seth Rogen-leende och slår på Kanal 5 som med omedelbar verkan, liksom TV 4 och trean, har fått sluta sända allt som har med Hollywoodfruar och liknande att göra. Eller de har ju fått ett alternativ och det är att klippa in en dansande Shima Niavarani som en slags variant på det pixlade ansiktet, varje gång en fiskmun dyker upp i rutan. Jag ler ett ännu större leende (typ Julia Roberts) när jag tänker på hur mycket Shima det kan bli.
På fyran ska precis Christer Sjögrens julkonsert sändas men hallåan meddelar att Christer har tagit paus. Va?! Istället kommer Eva och Efva tillsammans med Jonas och Mark dansa tryckare inför samtliga Sveriges pensionärer, till musik av Gnucci Banana (som alltså tagit tillbaka tillägget Banana igen).
Jag nyper mig själv i armen. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till! 2013 – vilken start! Mina känslor är all over the place, för att citera prins Daniel (som har börjat kalla Estelle för hen!).
Mäh. Hallå! Jag skoja ba. Gott nytt år! Tihi.