Det absolut mest lästa på Norrbottens-Kurirens webb under gårdagen var Mattias Alkbergs krönika om Tunaskolan där han tyckte att en väggmålning skulle målas över. Väggmålningen föreställer en kille som tjuvkikar in på tjejtoan, en målning som skolans rektor tyckte var rolig och sanktionerat.
Det tyckte inte eleven Astrid Johansson, 14 år, som kritiserade målningen. Vad gör skolan? Jo, bildläraren genomför en enkät där det framgår att "99,1 procent av eleverna inte mår dåligt av bilden och att 98 procent av eleverna "vill ha kvar målningen på skolan". Och Astrid Johansson blev ganska ensam i sin kritik på sin "arbetsplats".
Men så händer något.
Astrid Johansson är inte längre så ensam om att tycka att väggmålningen är sexistisk, för via sociala medier blir väggmålningen känd och kritiken växer inte bara mot målningen utan också skolans hantering av den elev som tyckte annorlunda.
Jag vet inte om skolans rektor fortfarande tycker att väggmålningen är rolig och att det är den massiva kritiken mot målningen som fått henne och övriga skolledningen att backa.
För i går kom beslutet. Väggmålningen ska tas bort.
Min förhoppning är dock att skolledningen verkligen fått sig en tankeställare, både vad gäller hanteringen av eleven Astrid Johansson men också vilka tankemönster och idéer som ligger bakom skolans trivialisering av sexuellt ofredande som väggmålningen signalerar.
Jag har själv gått på Tunaskolan. Då uppfattade jag lärarkollegiet som förhållandevis progressivt. Därför blir det lite extra tungt att inse att vi år 2013 inte kommit längre i genusdebatten.
För en skola som inte förstår att de med denna målning sanktionerat en bild som befäster könsskillnader, där unkna föreställningar om att män är mer sexuella än kvinnor och att deras sexuella intresse per definition riktas mot kvinnor samtidigt som kvinnor förpassas till objekt, faktiskt inte har bärighet längre. Den skolan har problem.
Eller som genusforskaren David Tjeder skriver i ett öppet brev till skolans rektor på Feministiskt perspektivs hemsida:
"Ni har förvandlat frågan om bildens problematiska innehåll till en fråga om att räkna huvuden i stället för vad det är - en fråga om bilden är problematisk eller inte ... Översätt i stället bildens innehåll till ras, och tänk hypotetiskt att skolan skulle haft en uppenbar antisemitisk målning på en vägg... En elev säger "den här målningen är rasistisk". Ni genomför en enkät som säger att 99 procent av eleverna inte tycker att bilden är rasistisk, och väljer inte bara att ha kvar bilden, utan dessutom göra ett collage av allt som sagts om målningen omkring den. Rimligt? Nä".