Krönika: Då är det lättare att vara fri från skuld

?Jag är inte rasist men ...? Du kanske själv brukar säga så? Det måste vara jobbigt, att liksom känna att du bär på en åsikt som inte är fräsch och ändå måsta ägna så mycket tid åt att säga att du är fräsch. Oavsett om du är rasist eller inte så måste du alltid säga ?Jag är inte rasist men ...? Då är det lättare att vara fri från skuld. Minns ni min krönika om varumärken och deras ansvar, om hur vi köper kläder som symboliserar och signalerar saker vi kanske inte alltid är medvetna om? Hur som helst, i den krönikan nämnde jag i förbifarten Tommy Hilfiger som ska ha sagt att han inte tycker att svarta män är snygga i hans kläder. Det här reagerade företaget Tommy Hilfiger i Sverige på och skrev ett vackert brev till nöjesredaktören på Norrbottens-Kuriren som i sin tur skickade vidare det till mig. Det var jättefint skrivet, och pedagogiskt på något vis. De hänvisade till en länk www.tommyhilfiger.com/ help/rumor som jag skulle kolla in och de förstod mycket väl att jag inte ville utmåla Hilfiger som rasist eller något annat men tyckte att jag skulle ta mig en titt på hemsidan. Och visst, jag besökte den och lärde mig att allt det där jag lyssnat på i åratal bara var ett tomt rykte. Oprah Winfrey förnekar bestämt att hon skulle haft besök av en Hilfiger som sagt något sådant om svarta män. Ja, en hel rad människor får förneka ryktet och det blir så otroligt trovärdigt att jag mer förvånas över att en hemsida för Hilfiger behöver en så stor avdelning för att förneka att företagaren Tommy Hilfiger är rasist. Spännande vad rykten kan göra. ?Jag är inte rasist? skriker hela www.tommyhilfiger.com, det kommer inget ?men? men. Nej. Det är svårt att hantera sådana här frågor. I nästa sekund passerar jag en mack och tittar snabbt upp för att se om det är Shell, för i sådana fall vill jag inte handla där. Shells logotyp som är en snäcka kallades en gång i tiden för mördarsnäckan, då de sägs ligga bakom många dödsfall i Västafrika. Shit, sugen på godis, bara jag inte köper Nestlé-godis, för Nestlé prånglar på mjölkersättningspulver till kvinnor som minst av allt ska ge det till sina barn. Samtidigt fastnar min fot på en tom Coca Cola-burk (ekonomisk jihad, kallade någon i TV det jag bedriver mot Coke) och när jag fräser över att burken liksom omslutit min sko och jag till slut lyckas peta loss den med andra foten så ser jag hur jag i ett par Converse-skor bär på symbolen för collegekultur och blir lite gladare. Collegekultur är i och för sig något lite snobbigt då inte alla kan gå på college, men det är i alla fall bättre än att knata omkring i skor som säger att jag är rikast i kvarteret. För är du rik så har du skott dig på andra, så känns det dagar som dessa. Fulla av ansvar. Men när jag ser tillbaka på sådana här sekvenser så ryser jag i hela kroppen. Att mer eller mindre lida av det jag kallar patologisk empati och därför inte kunna stödja folk eller kulturer som förtrycker, som beter sig illa, är allt annat än lätt. Oavsett om ryktena är sanna eller inte så vill jag inte riskera att peta in en extra tjuga i den värsta VD:s ficka. Men hur ska jag få veta allt jag vill veta, så jag inte gör fel? Ingen aning. Det är bara att lyssna, speja, trippa fram på tårna ...

Krönika: Då är det lättare att vara fri från skuld

Kurirens Mattias Barsk skrev tidigare i vår en krönika om varumärken och deras ansvar. Detta resulterade i ett svarsbrev från Hilfigers huvudkontor i Sverige. Läs den spännande fortsättningen nedan.