"Jag känner en glädje igen"
The Ark-frontfiguren Ola Salo andas in ånga när jag ringer upp honom då han befinner sig i en loge någonstans i Mellansverige.– En sångpedagog har lärt mig att koka upp vatten med salt som man sedan ska inhalera. Det får stämbanden att slappna av.
Foto:
– En sångpedagog har lärt mig att koka upp vatten med salt som man sedan ska inhalera. Det får stämbanden att slappna av.
Efter det värmer han upp kroppen, rösten och därefter är det dags att gå upp på scen.
Efter 2007 har det varit relativt tyst om The Ark. 2010 kom bandets comeback med albumet In Full Regalia som såldes på ett helt nytt sätt – tillsammans med ett magasin i kiosker och affärer. Försäljningssiffrorna sköt i höjden och en sommarturné med både egna spelningar och festivaluppträdanden tog sin form. Men nu kan man konstatera att bokningsbolaget var alltför optimistiskt när de egna spelningarna planerades in. Datum har flyttats om och några konserter har ställts in. Festivalspelningarna har gått desto bättre.
– Vi i bandet är möjligen de som är minst förvånade. The Ark är ett band som gör succéspelningar på festivaler. Vi får helt enkelt inse att vi inte är på samma popularitetsnivå nu som vi var för tre år sedan, säger Ola Salo.
Han konstaterar att det inte är möjligt, eller ens önskvärt, att för jämnan vara så populär som The Ark var direkt efter Melodifestivalen.
– Den som försöker blir en pajas. Och vi vill nå brett utan att kompromissa med vår konstnärliga integritet.
Ny akt
År 2007 var på många sätt epokavgörande för Ola Salo. Det var i samma veva som The Ark nådde kulmen av popularitet som han dessutom blev utbränd. Under pausen från bandet har han hunnit medverka i musikalen Jesus Christ Superstar och dessutom lagt grunden till en familj. För ett par månader sedan fick han en dotter.
– Man måste sikta på att bygga livet kring något. Plötsligt har musikjobbet blivit en passion igen och jag känner en glädje som var borta ett tag, säger han.
Vad händer med ett band som tidigare förklarat att det vill bli störst i världen när det plötsligt dyker upp något som är viktigare?
– Barnet kommer alltid att vara viktigast. Men om vi får ett världsomspännande skivkontrakt och en världsturné skulle vi inte tacka nej.
Han berättar att han förut alltid varit väldigt rädd för att misslyckas vilket gjort att han jobbat alldeles för hårt. Salo har inte gett arbetsglädjen tillräckligt stor plats. Under en lång tid saknades allt som liknade ett privatliv.
– Framgångar kan aldrig ersätta ett lyckligt privatliv i längden. Det lärde jag mig av utbrändheten.
Därmed började akt två i Ola Salos liv, ett nytt liv. Nu har han också passerat en period i konstnärens leverne som har ett magiskt skimmer – den romantiserade mytbilden kring ett liv som avslutas kring 30. De främsta exemplen är förstås Kurt Cobain och Jim Morrison.
– Jag tror att den där osunda romantiseringen kommer undermedvetet från Jesus som dog när han var 33. Det finns en romantik kring ett liv utan en andra akt. Och vissa artister med ett självdestruktivt liv iklär sig rollen av den eviga ungdomen, säger han.
Efter ett långt samtal börjar han prata om Luleå-kalaset och hur han ser fram emot att uppträda där.
– Stadsfestivaler som Luleåkalaset är perfekta för oss eftersom vi har så bred publik. Jag har dessutom blivit så intresserad av svensk geografi att jag vill utforska alla spelställen. Vi vill att arrangörerna ska komma på grejer som vi kan göra på de olika orterna.
Vad gjorde du i Kiruna nu när ni var på Kirunafestivalen?
– Jag har utforskat gruvan och sett Kebnekaise från ett propellerplan förut. I år tog jag en joggingtur.
Så jobbar vi med nyheter