Den musik som svängskruvades fram från tre differerande band, med restaurangscenen på Kulturens hus som gemensam plattform. Först alternativ country, sedan tryckkokar-blues och fram mot midnatt och avslutningsvis bister cover-rock’n’ roll.
Ingenting av det här var egentligen särskilt dåligt. Mycket av det framfördes dock med en slentrianmässig rutin av det hela tiden habila, men sällan särskilt entusiastiska slaget.
Countrygänget Swingin’ Doors har jag hört mycket bättre än så här, många gånger tidigare. Ändå var de ju inte dåliga nu heller. Bara liksom plikskyldiga och rätt så ... ointresserade ...
Första spelningen på länge. Kanske alltför länge? Men Tone Sundströms gäst-sång kunde sätta igen käften på vem som helst.
Bluesgänget Ramblin’ Minds har varit verksamma sedan 1987 och vet verkligen hur fett rullande gung ska svängsvarvas fram. Vilket de också såg till den här kvällen, via en repertoar som obesvärat sträckte sig från Louis Jordans high-steppande jump boogie till blytunga bidrag från Sonny Boy Williamsom, Slim Harpo och T-Bone Walker.
Anna Wedins sträva sång och basspel är alltid en tillgång, Andrers Wedins gitarr och Leo Holmbergs dito, adderat med Mikael Bäckmans munspel och Kattis Petterssons finurliga trumspel.
Några av de ovanstående fortsatte i den verksamhet som det avslutande cover-bandet Horse’s Fur ägnade sig åt, med den obeskurna vitalitet som gitarristen Elin Lindström visade sig som innehavare av.
Med nummer som I’m A Hog For You och Carol bevisade de att de visste var dynamiken förelåg.