De bildar ord som nufiken, stundägare och elefantasi. I en hylla står små bruna skulpturer som vid en närmare titt visar sig bestå av torkade bananskal. Tanken är att besökaren på utställningen Undrien, som går att ta del av på både Kulturens hus och biblioteket på Hertsön, och som öppnar i dag, ska inspireras av föremålen, betrakta de egendomliga och brokiga orden, och börja: undra.
- Så fort du undrar är du i Undrien, säger Magnus Lönn.
Som konstnär har han länge funderat på de 28 beståndsdelar som utgör vårt alfabet. Han anser att fantasin och den fria kreativiteten är underskattade i samhället, att språkets möjligheter inte blir tagna på fullt allvar.
- Det är viktigt att hitta fram till sina egna ord, säger han och nämner ordet fängelse som ett exempel. Det är ett tråkigt ord, som låser in och står för språkets formella och befallande egenskaper.
- Men vad händer om du tar bort f:et? Då får du ängelse. Sen kan man fundera på vad ett ängelse kan vara.
Det är själva leken som är betydelsefull. Att våga använda sin fantasi, vilket många människor har svårt för, eller till och med är rädda för, enligt Magnus Lönn. Och om de vuxna inte är modiga nog att använda sin egen fantasi påverkas barnen som inte får lära sig att ta vara på fantasins enorma kraft. Magnus Lönns intresse för ordens möjligheter och böjligheter började tidigt: i skolan var han mobbad och han sökte sin tillflykt till bokstäverna och försökte hitta sitt eget språk. Dessutom hade han en pappa som alltid berättade historier för honom, vilket gav honom språklig stimulans, och lärde honom att våga vara egensinnig. Att föräldrar berättar för sina barn framhåller han som ytterst viktigt för att hålla fantasin vid liv.
- Det behöver inte vara något märkvärdigt, bara man tar sin egen lust att berätta. Det kan vara en saga eller vad man har gjort på jobbet. Barn ser sällan hur det är på jobbet, säger han.