Videon är inte längre tillgänglig
För några år sedan hittade hon stycket på en teater i London, en monolog skriven av den unge dramatikern Matthew Hurt. Utan att själv ha sett den bad hon att få läsa pjäsen som hon senare kom att översätta till svenska.
- Jag blev tagen av texten som satte igång en oro i mig, men till att börja med var jag inte så säker på om jag ville spela pjäsen. Därför tänkte jag att det var bra att höra den på svenska, så jag började göra en översättning vilket var ett idealiskt sätt att lära känna de här kvinnorna på, säger Margareta Gudmundson.
Regisserar gör Anna Azcárate som själv just nu får regi av Frej Lindqvist för en av rollerna i Alan Ayckbourns pjäs Alla älskar Norman på scenen intill.
- Det handlar verkligen om två teatrala världar som jag rör mig emellan. Efter att ha arbetat tillsammans med Margareta en förmiddag och precis fått ett litet grepp om några av frågeställningarna i Tro går jag upp till min loge, drar på mig kjolen och 70-talsblusen och tingelingar in på scenen till Ayckbournes komedi. Det vill till att man inte går vilse, säger Anna Azcárate.
Bär på något viktigt
Tro handlar om fyra kvinnor som alla befinner sig i en krigssituation. Alla är de dessutom mer eller mindre kända från Gamla Testamentet, men deras liv och öden har tolkats av Matthew Hurt som förlagt handlingen till nutid.
Under en och en halv timme får publiken möta Rahab, som hjälpte Josua och hans armé att inta Jeriko, Batseba, som togs till älskarinna och hustru av kung David, Judith, som skar halsen av fältherren Holofernes och därmed räddade sitt folk, och Hanna, som vägrade lämna sin tro och sina seder trots att hennes sju söner en efter en torterades och avrättades.
- Varje kvinna är bärare av något som är viktigt för just henne. Där är de olika, alltifrån den som bärs av en kronisk och förtärande skuld till den som är oskyldig, säger Anna Azcárate.
Mer än Gudstro
Gemensamt för de fyra kvinnorna är att de är satta under stark press med kriget tätt inpå sig. Trycket de utsätts för gör att de tvingas bli tydliga i sina personligheter.
- Dessutom brottas de med relationen till en högre makt, vare sig de tror stenhårt, tvivlar eller kanske inte tror alls, säger Margareta Gudmundson, som anser att Tro handlar om väldigt mycket mer än om Gudstro.
- Pjäsen handlar om tro och övertygelse. Jag drar paralleller till politisk övertygelse. Hur handlar man överhuvudtaget som människa när man är väldigt övertygad om någonting, alternativt när man inte vet? Själva ordet "tro" är väl att inte veta säkert. Man tror.
Inte heller har Matthew Hurt skrivit någon historisk lektion om Gamla Testamentets kvinnor.
- Han har hela tiden tolkat. På samma sätt som många som kan historien kommer att tänka att "så var det inte" behöver man inte veta någonting om dessa kvinnor för att kunna förstå och beröras av pjäsen, säger Anna Azcárate, som valt att samarbeta med Cecilia Milocco, dansutbildad skådespelerska, som gjort koreografi för att skapa förhöjningar bortom det naturalistiska.
Krig och män
Judith, vars dåd fångats så vackert och fasansfullt av den kvinnliga konstnären Artemisia Gentileschi på 1600-talet, beskrivs i pjäsen som oerhört stark eftersom hon inte längre har någonting som fjättrar henne till det jordiska, till familjen eller sociala grupper. Kontrasten är Hanna som håller fast vid sin tro och sin övertygelse, trots att sönerna tas ifrån henne, en efter en.
- När allt är förlorat, när alla band klippts av känns det som om Hanna lyfter, svävar fritt, säger Anna Azcárate.
Gamla Testamentet brukar ibland beskrivas som en bok om krig och män. Författaren Anita Goldman talar i sin bok Våra bibliska mödrar om den gamla bibliska världen som en där det bara föds män.
- Kvinnorna är verkligen exkluderade här, existerar bara i rollen som moder, sköka eller äktenskapsbryterska och omtalas emellanåt som "torrlagd". Ändå vilar så många av våra moraluppfattningar på Gamla Testamentets grund, vilket gör att man får mycket att fundera över när man ger sig ut på den här resan, säger Anna Azcárate.
En förmån
Att hitta en monolog för fyra kvinnor händer inte varje dag. Inte heller att en skådespelare har möjlighet att driva ett eget projekt med stöd från teaterledningen.
- Det är unikt och en stor förmån. Att spela monolog är speciellt. Jag skulle nog inte orka det i längden eftersom det är så ensamt och man står där helt själv med ingen att bolla emot och ingen att luta sig emot i föreställningen. Jag är ganska mycket en kollektiv teatermänniska, men det här är spännande att utsätta sig för, säger Margareta Gudmundson.
Och de där timmarna på nätterna när man plötsligt vaknar och börjar tänka. När man oroas och upprörs. De för också med sig något gott.
- Har man tur så tänker man ganska bra där på natten, hittar lösningar. Fördelen med att arbeta så mycket ensam som jag gjort nu är ju att jag kan gå och lägga mig en stund på dagen eftersom jag faktiskt gjort en del av jobbet redan på natten.