Hon reste sig upp och tog ansvar för sitt liv

Det är bilden av den unga Berta som flyttar upp från Stockholm. Hennes egen mor flyttade från hembyn, i skam eller bara med viljan att komma bort. Berta växer upp i Stockholm men har sin längtan norrut. Ester Cullbloms tredje bok om kvinnors öden och äventyr i Tornedalen är precis så komplicerad, spännande och mångfacetterad som bokomslaget antyder. Bakom drömmen om idyllen hemma i byn finns mörkare krafter som förpestar vardagen för alla. Berta kommer alltså hem till moderns hembygd, kusiner, släktingar, en verklighet som ska förändra henne för alltid. Hon möter sin man, jordbrukaren och mångsysslaren Gunnar. Det kvinnoporträtt som Ester Cullblomw tecknar känns trovärdigt och Berta blir till en levande kvinna som ingen sätter sig på. Men många försöker och det ultimata sveket sker när hennes mans bror våldtar henne i en lada. Där drabbas Berta av den totala skammen och skräcken. Ingenting säger hon till familjen och släkten, men händelsen ska komma att förändra allt, både för henne själv och mannen Gunnar. Ester Cullbloms Berta reser sig från skammen på ett fruktansvärt bra sätt. Det är som om man ville ropa, Yes!, när hon äntligen, efter många år, reser sig upp och talar och ställer våldtäktsmannen till svars. När hon rätar på ryggen är det samtidigt ett uppror mot allt det innestängda som ryms i detta omskrivna och omsjungna Tornedalen. Den kärva, tysta manlighet som bland annat formar bilden av Tornedalen, rymmer också en djävulsk inskränkthet. Inte naturligen kopplad till enbart Tornedalen, men inskränktheten finns förvisso också där. Och Ester Cullblom naglar sannerligen fast det unkna, men låter också både Berta och mannen Gunnar utvecklas. Det enda som stör mig en aning är slutet på berättelsen. Starkt så hälften kunde varit nog, faktiskt. Jag kan förstå att det kanske finns en viss logik i händelseutvecklingen, men ändå, tragedier som byggs på med nya tragedier, är det vägen ut ur förnedringen? Kanske för Berta, eller kanske inte…

Hon reste sig upp och tog ansvar för sitt liv

Ett fantastiskt fint och talande mjukt bokomslag; en bild som både andas värme och kyla samtidigt. En ung kvinna står på en byaväg, blickar bort mot en gård. Hennes nya liv i Tornedalen kan börja.