Agnes söker här sina samiska rötter och upplever hur det är att leva med två identiteter: svensk pappa, samisk mamma (som, till en början, skäms över sitt ursprung). I den tredje boken om Agnes liv, Ingen annan är som du, finns tydliga paralleller mellan henne och författaren. Laestadius blev som barn arg när en lärare tyckte att hon skulle läsa samiska som hemspråk (pappan är svensk), det var ju inte hon som var same, utan mamman. I böckerna blir det tvärtom. Mamman undviker att prata samiska med Agnes, som blir arg på sin mamma och själv ser till att lära sig samiska.
Identitetsproblem, vare sig det gäller kulturella sådana eller mer klassmässiga, är allmängiltiga och därför kan de flesta känna igen sig i Agnes utanförskap. I Solna är hon mer same än svensk, i Soppero tvärtom. Men det är värre i Soppero, för där bor Henrik och Henriks mamma accepterar inte en flickvän som inte är "äkta" same.
I Ingen annan är som du, har Henrik gjort slut. Varför? Nyss var ju allt bra mellan dem. Har han hittat någon ny på gymnasiet? Varför förklarar han inte? Och vad betyder den ändrade identiteten på hans blogg? "Komplicerat".
Ett konfirmationsläger vid foten av Kebnekaise förändrar inte bara Agnes. Lägret är som en karaktärsutvecklingens smältdegel för 42 tonåringar. Temperaturen blir stundtals mycket hög. Fördomarna mellan "svenskar" och samer flammar, mobbare och offer gör upp, vänskapsband knyts. Och - Henrik! är en av ungdomsledarna på lägret.
Den mångåriga konflikten mellan två samesläkter, som funnits med i de två tidigare böckerna, får här sin upplösning, men hur det blir mellan Agnes och Henrik ska inte avslöjas här, förutom att boktiteln, Ingen annan är som du, kan tjäna som en fingervisning.