Hatten på för ett färgstarkt konstnärskap

Men trettio minuter är alldeles för lite för en människa så fylld med berättelser som Erling Johansson, ramen blir för snäv, trots att han gör den dubbelt så stor. Just nu kan man se några av hans bilder i en utställning på Luleå landstingshus och för ett drygt år sedan ställde han ut på Norrbottens museum. Hans konst hör Norrbotten till - hans färgstarka porträtt och många offentliga utsmyckningar finns runt omkring oss. Men hans konst hör också till världen - en stor del av året bor han i Paris, men han har också ett hem i Stockholm och ett i barndomens Sarvisvaara där han fortfarande tillbringar sina somrar. Om Erling Johansson och hans konst har det skrivits spaltmeter och förra året sände SVT en nyproducerad dokumentärfilm signerad Maj Wechselmann om honom - pojken som inte fick måla, men som gjorde det ändå. En ung man som mot alla odds tog sig från Sarvisvaara till Stockholm och konstakademien där han blev kurskamrat med målare som Lena Cronqvist och Peter Dahl. Där utmärkte han sig och fick tidigt stora stipendier. Han, som vuxit upp långt från konstvärlden och saknade konstnärliga förebilder, följde sin egen väg. Blev expressionist och fick bland annat möta den finländske arkitekten och formgivaren Alvar Alto -ett möte som gjorde att han sökte sig till Konstakademien i Helsingfors, där han fick en professor som han en gång beskrev som en extrem konstruktivist. Därför sitter han sedan dess på två sorters konstnärliga stolar och är medveten om skillnaden. Strikta ram
I den strikta ram han fått sig tilldelad som föreläsare på universitetet berättar han om sina porträtt och några av sina skulpturer. Börjar med ett barndomsporträtt som han gjorde någon gång i 11-12-års åldern. Ett till synes konventionellt porträtt, långt från de färgglada som skulle komma senare. Men redan här finns en slags spänning inmålad i bilden genom de ögon som blickar ut mot betraktaren. - Jag började rita och måla redan som sexåring och blev alltmer intresserad av analytiska bilder, säger Erling Johansson. Flera utgångspunkter
Redan vid 18 års ålder hade han kommit fram till det sätt att måla porträtt på som han hållit fast vid sedan dess. - Det finns flera utgångspunkter bakom mina porträtt. En idé kommer från mina hemtrakter kring Gällivare. När solen lyser på snön kan man studera de frusna snökornen och se hur ljuset bildar olika färgspektran. Då kom jag på att om man belyser ett ansikte från två olika håll, så kan man förnimma människans färger, som också bildar ett slags spektrum. Ansiktet får karaktären av tecken, men också av ett landskap. Allt för att förtydliga individen, säger Erling Johansson, som också talar om människors färger som ett tecken för energier. Liknande energier har han utvunnit ur musiken, som han nyligen skapat en serie bilder kring. Musik som rörelse, som en stor böljande matta, men också som vindar som viner över Torneträsk. Många berättelser har han också om sina skulpturer, de som han ofta gjort på uppdrag i offentliga miljöer. På Gammelängsskolan i Boden gjorde han i slutet av 60-talet en serie stationära lekmaskiner där barnen själva kunde byta ut olika delar och ersätta dem med nya. I skolan i Vittangi fick han enligt egen utsago rektorn att avgå i protest mot den 90 meter långa vindlande linjen som han byggde i taket på den långa korridoren 1987. Någonstans i världen står hans mekaniska blomma, evigt växande och med blommor som ständigt slår ut - den som alla tillkallade experter påstod var omöjlig att konstruera. Och i Gällivare finns hans skulpturer som berättar bygdens historia i form av en cirkel där tiden bygger lager på lager kring hans många figurer. Ett rikt konstnärsliv, ständigt i rörelse och sällan mellan definierade ramar. I ett av sina självporträtt har han på sig baskern, en av konstnärsmytens eviga symboler. I dag tar han på sig doktorshatten. Kanske blir det så småningom ännu ett självporträtt.

Hatten på för ett färgstarkt konstnärskap

Konstnären Erling Johansson är inte den som så gärna håller sig inom ramarna. Nu blir han hedersdoktor vid Luleå tekniska universitet, utsedd av både den tekniska och den filosofiska fakulteten, något han och de andra nya hedersdoktorerna tackar för med föreläsningar.