Hallå Fuglesang, hör du mig?

När jag fick tag på Christer Fuglesang över en surrande och knastrande telefonlinje trodde jag för ett ögonblick att han fortfarande befann sig i rymden. Men jag hade tryckt landskod 001, och den går ju till USA - och inte till det tomma området utanför vår hemplanets atmosfär.

Foto:

Luleå2009-11-13 06:00
Nej, det visade sig att Fuglesang hade båda fötterna stadigt på jorden. Precis som medierna har rapporterat avslutade han sin andra rymdresa för ett par månader sedan. Närmare bestämt den den 12 september 2009, 02:53 svensk tid. Avtryck i popkultur
De vetenskapliga aspekterna av rymdfararens färd intresserade mig föga. Det som engagerade mig mer var popkulturen kring fenomenet Fuglesang. Det faktum att Sverige fått sin första rymdfarare har redan gett ett visst avtryck i några tv-program och låtar. Bland annat har artisten Existensminimum komponerat en minimalistisk elektropoplåt som heter just Fuglesang. Över tio år sedan, när hans rymdresa ständigt sköts fram (närmare bestämt 1996 i Percy Tårar) parodierade Henrik Schyffert den svenske aspiranten. Schyfferts rollfigur väntade desperat på sin chans att få åka upp till rymden. Fuglesang har tidigare berättat för DN att han tyckte parodin mest var töntig. Hey Baberiba-gänget följde i Killinggängets fotspår med en egen parodi.d. Vad tycker du om Existensminimums låt då? - Hehe, jag har hört den. Det är inte riktigt min genre av musik, men den låter väl okej, säger Fuglesang.

Sailing passar bättre

Själv tycker han att Rod Stewarts Sailing var ett soundtrack som passade hans rymdresa bättre (det var hans fru som hade valt den som hans väckningsmusik en morgon). Titeln är träffande eftersom utsikten från den internationella rymdstationen ISS, som svävar i en omloppsbana runt jorden, först och främst är hav. Och den synen ger på sätt och vis känslan av segling.

- Men jag måste säga att musiken som spelas i Stanley Kubricks - 2001 - Ett rymdäventyr, Also sprach Zarathustra (Richard Strauss) känns bra på något sätt. Kubricks rymdfilm inleds med Strauss bombastiska toner som är inspirerade av Nietzsche och hans tankar kring människans uppstigning till en sfär som är en plats för gudar. Fuglesang håller dessutom Kubricks film högt när man talar om vetenskaplig trovärdighet (trots uppenbara missar som att månen ser ut att ha samma gravitation som jorden). Apollo 13 klart godkänd
Möjligen är Ron Howards Apollo 13 med rymdentusiasten Tom Hanks (som Fuglesang träffat två gånger) i huvudrollen snäppet vassare på att förmedla den känsla som han upplevt när han befunnit sig i det stora mörkret. Armageddon är på den motsatta sidan när man talar trovärdighet. Den följer vissa fysiska lagar men bryter godtyckligt mot andra när det passar handlingen. Fuglesang är ingen beundrare av Michael Bays katastroffilm. - Antingen ska det va ra fantasi som i Star Wars eller så ska man hålla sig till det som är tekniskt möjligt. Det är okej att fantisera och hitta på om det är uppenbart, men jag gillar inte när man blandar. Varför tror du att rymden ofta beskrivs som en plats där rymdmonster huserar? - Det är ingen som längre tror på troll. Så rymdmonstren har fått ersätta dem. Det finns heller inget som egentligen motsäger existensen av rymdmonster, trots att sannolikheten för deras existens är låg. Personligen gillar jag vissa filmer där främmande civilisationer anfaller så länge de inte bara är ute efter att visa upp specialeffekter, säger han. Är dina rymdresor pojkdrömmar som blivit uppfyllda? - Jag kan inte ärligt säga att jag drömde om att resa till rymden när jag var pojke. Däremot har jag alltid gillat äventyr. Det var i 20-årsåldern som jag började intressera mig för för att komma upp i rymden.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!