Gunga iväg i film som rockar

School of Rock
(I original: The School of Rock)
Filmstaden
Regi: Richard Linklater
Manus: Mike White
Foto: Rogier Stoffers
Musik: Craig Wedren
Skådespelare: Jack Black, Joan Cusack, Mike White, Sarah Silverman, med flera

LULEÅ2004-03-12 06:30
Rolf Nilsén
Förmodligen är School of Rock ett ganska strikt beställningsjobb för den i övrigt ganska personligt jobbande indie-regissören Richard Linklater (Slackers, med flera filmer).<BR>Men jäklar vilket suveränt underhållande beställningsjobb, i så fall!<BR>Gillar man rock?n roll, sympatiserar med den musikstilens kaxiga attityd, låter sig charmas av den fullständigt hyperenergiske Jack Blacks personlighet och gärna gungar i väg i några timmar tillsammans med honom och ett antal ovanligt välbalanserade små barnskådespelare ? då är School of Rock filmen man ska lösa biljett till.<BR>Rockmusikfilmer är annars ett ganska svårt område att få tillträde till. Det har ju vimlat av mer eller mindre osannolika biografier om rockstjärnor (bara minnet av Dennis Quaid som Jerry Lee Lewis i Great Balls of Fire kan fortfarande framkalla mardrömmar hos mig), fejkade dokumentärer (This Is Spinal Tap är historia av hög dignitet) och rena konsertfilmer (The Last Waltz med The Band och avsevärda utskott av musikeliten i slutet av 1970-talet är för alltid numero uno), men rent berättande rockfilmer med något slags innehåll är generellt sett ganska ovanliga. Och när de har funnits, så har de sällan varit så underhållande som School of Rock är.<BR>Vilket får lov att skrivas på galningen Jack Blacks konto.<BR>Vi känner denne man från filmen High Fidelity och från några osannolika videor med gruppen Tenacious-D. Han är genuint rolig. Han är också definitivt vild, oregerlig och innehavare av en kroppslig plastik som lätt utkonkurrerar det allra mesta av någorlunda jämförande karaktär.<BR>Alltså är det Jack Black som lyfter School of Rock till den nivå där den hör hemma (ganska hög, alltså) och i rollen som den outtröttlige men ganska mediokre rockmusikern Dewey Finn, tatuerar han in sig i medvetandet hos varje sann rock?n roll-diggare.<BR>Av misstag blir Dewey Finn lärarvikarie på en prestigeskola. Och sätter där i gång med att undervisa sin klass i ? rockens estetik, historia och därtill tillhörande rekvisita (attityd, med mera och även konsten att spela rock).<BR>Så småningom utkristalliserar sig en riktigt skicklig grupp av tioåringar, anförda av magister Dewey i kortbyxor a? la Angus Young i AC/DC.<BR>Då har åtminstone jag svårt att inte sparka med fötterna i biogolvet och leva mig med i hela det scenario som rullas upp.<BR>Ungarna i School of Rock är härliga: från den pimpinett affärsmässiga Summer, över den pipröstade Martha och alla de andra. De situationer som de hamnar i är avslappat kul och när magister Dewey stagedivar ut i publikhavet så är det bara ? rena rama awapabalopobob awop bam boom (som Little Richard en gång summerade läget i Tutti Frutti).<BR>I och för sig hade man kunnat släppa loss Joan Cusacks Stevie Nicks-diggande, men alltför straighta, rektor lite mera.<BR>Men i övrigt har jag inte mycket att tillägga eller klaga över här.<BR>School of Rock är en film som man mår bra av och har kul till. Och så innehåller den massor av schysst musik också.<BR>Återstår då bara detta att säga:<BR>LET?S ROCK!<BR>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!