På scenen befann sig den engelska gruppen Smokie. Som är av den där arten som bara, helt obesvärat, pågår och pågår och ... Som en ostoppbar Duracellkanin från West Yorkshire, ungefär.
Smokie har inte alltid funnits. Men åtminstone sedan 1975, i alla fall. Numera är det endast basisten Terry Uttley som hängt med sedan starten och det får man faktiskt lov att svepa av sig kepsen i beundan för.
Övriga originalmedlemmar, som sångaren Chris Norman, har endera slutat eller befordrats till evigheten (som termen lyder i Frälsningsarmén) men detta har på intet sätt stoppat Smokie som oftast befinner sig ute på en ändlös turné och obesvärat har krängt i väg så där 30 miljoner skivor under sin karriär (hittills).
I Luleå har de varit flera gånger tidigare, men sångaren Mike Craft (som anslöt sig till Smokie-gemenskapen 1995) hade likafullt svårigheter med att uttala stadsnamnet någorlunda korrekt. Sverige har förresten förblivit ett av Smokies starkaste fästen och det tackade gruppen för genom relativt skamlösa publikflörter ("Sweden - we would die for you!") och mot slutet av den omkring en och en halv timme omfattande showen tog de sig också för att vira ut och hålla upp en svensk flagga!
Smokie står för en (mestadels) okomplicerad, svängig och glad (men stundtals även lätt bitterljuv) musik. Och med titlar som Gonna Make a New Start Tomorrow, Take Good Care of My Baby (Bobby
Vees gamla låt), Mexican Rose, Wild Wild Angels, For a Few Dollars More, Talk to Me, Change it All The Time och If I Can’t Love You; som till sist nådde fram till Creedence-covern Have You Ever Seen the Rain, Oh, Carol (dock inte Neil Sedakas låt), Don’t Play Your Rock’n’Roll to Me och så finalen = den tydligen alldeles oundvikliga Livin’ Next Door to Alice (folk har både, enligt trovärdiga uppgifter, gift sig och fixat släktens fortbestånd till den), visade de att nostalgin är okrossbar och att även en onsdagskvällspublik i Luleå i november kan förmås att ta sig upp ur sina stolar och dance to the music.
Onekligen mycket väl värt att notera.