Glödande sång från norr

Först är hon sångerska. Sedan same. Sofia Jannok skriver och sjunger nästan uteslutande på nordsamiska. Bitvis släpper hon rösten fri i sin egen personliga jojksång, väldigt olik den traditionella, det är hon noga med att framhålla. Nog kan hon "dra en jojk", men det är något helt annat. Hennes egen variant är ett slags jojkinspirerat wailande, en jojk light, utvecklingar av de lika egna pop- eller vismelodierna. - För mig är det ett uttryck, varje låt är helt ny, jag vet inte vad det ska bli innan. - Det är så svårt att definiera vad som är samisk musik, det kan vara precis vad som helst. Det finns ju hårdrock, punk och metal och allt möjligt på samiska. Du har sjungit techno? - Ja en låt för länge sedan, den går fortfarande i TV-reklam i Norge. Du calmmit, Dina ögon.
Vita, kyliga vidder
I södra Sverige har den första januarikylan berett vägen för en skiva där sångerskan hämtar kraft från vita, kyliga vidder i norr. "Här i den ljuvligt dånande tystnaden släpper jag allt och bara njuter. Äntligen hemma", som hon skriver på sin blogg dagen före julafton som firas i familjevistet i samebyn utanför Arjeplog. Ändå är det glöden hon söker i musiken. Med Liekkas (Varm) vann hon Sámi grand prix, Samelands egen melodifestival, 2003. Låten finns med även på den nya skivan Ássogáttis, vilket betyder "Vid glödbädden". Hittar sin glöd
- Titelspåret handlar om att det är intill glöden vi söker oss när vintern dominerar helt, vinterkylan suger nästan musten ur människorna, och inte bara det. Jag skriver bildligt, det handlar väl om det alla människor måste hitta när det känns som att samhället är en enda kall vinter. Alla måste hitta sin glöd, ofta handlar det ändå om kärlek. Varför sjunger du på samiska? - Jag vet inte, det har fallit sig så från början, det har varit naturligt för mig att skriva texter på samiska, jag tycker det är ett vackert språk, tacksamt att skriva på, det är som att varje ord blir poesi ibland. Men det är i melodierna hon börjar. Sofia Jannok var sångerska redan som barn och framförde egna sånger på scen som 11-åring. De melodier som dröjer sig kvar får en text som hon sedan försöker förklara för bandet, Peter Tikkanen och hans trio, som inte kan samiska men som gör arrangemang och instrumental översättning. Texternas naturbilder handlar egentligen om relationer och andra händelser. - Jag skulle inte säga att jag sjunger om naturen, det är så självklart, det är som att säga att jag skriver bokstäver. Även om hon musikaliskt känner sig mest som en popsångerska är hennes kulturella identitet samisk. Hon har gått på samiskt dagis och samisk grundskola. Hon kan sy sin kolt. Men varken föräldrar, far- eller morföräldrar jojkade under hennes uppväxt. Straffbart att jojka
- Tyvärr, det berodde väl också på att när kristendomen blev stark blev jojken svag. Prästerna tyckte den var hednisk trots att man jojkar om vad som helst. Ända in på 50-talet kunde man få böter om man jojkade på offentlig plats och det påverkade många. Det ansågs inte vara helt fint. I dag är jojken mycket starkare och har tagit helt nya vägar. I år kommer sången att föra henne och bandet ut på turnévägarna både i Sverige och Europa under året. I höstas spelade de på världsmusikmässan i Sevilla och gensvaret var starkt. - Jag har sjungit i Kina och Europa och USA tidigare. Där blir det sällan snack om språket, det kan vara skönt att känna att jag bara är artist, utan att det ska stå "samisk" framför.

Glödande sång från norr

nnn På karga vita vidder hämtar hon sin inspiration. Men när Sofia Jannok jojkwailar är det om glödbäddar och närhet. I Sameland är hon världskänd. Med sin andra skiva ger sig den 26-åriga sångerskan ut i övriga Sverige och Europa.