Jag förstod direkt vad som avsågs: unga människor, punkare, som spelar fyrtakt snarare än två- eller entakt. Musik med rötter i 1977 snarare än 1982. Framfört av människor i jeansjackor snarare än nitvästar. Jag tyckte det var rätt suveränt. Ett fint
exempel, lika gott som något annat, på vari skillnaden mellan residensstädernas punkrock bestod. Och
består.
Undantaget Utbrott då. Utbrott består av fyra Luleåpunkare med rötterna i det jag kallar råpunk rätt och slätt. Men det är inte som förr, på min och hästdroskornas tid.
- Våra crust-fundamentalistkompisar säger lite nedlåtande att vi spelar Punkrock, säger Sara. Det är väl för att det är lite melodier och så, utan att vara trallpunk alltså. Det är det värsta man kan hålla på med. De brukar bli glatt överraskade när de väl hör oss.
- Fast jag tror alla gillar trallpunk i hemlighet, säger Helena.
- Inte jag! Viktor Lundmark säger det med emfas. Säg ett bra trallband!
- Asta Kask? De lyckliga kompisarna? Föreslår Anton, lite på skämt.
Utbrott spelar inte trallpunk. Har de något gemensamt med andra band så är det med jeansjackescenen i Umeå. Men ändå inte.
- Jeansjackebanden har dyra, gamla gitarrer och gamla förstärkare också! Vi har inte det. Vi tar vad som finns. Det som står i lokalen. Vi har inte råd med sådant, säger Sara.
I lokalen har bandet även spelat in sin debutskiva. Den kommer i september och heter Det mörka halvåret. Studion heter Kråknästet och är egentligen mest Antons dator och skrivbordet datorn står på. I replokalen.
- Det blir elva låtar på skivan. Två covers spelade vi in också, de släpper vi som en EP. Det är en Pink Champange-låt och en Totalitär-låt, plus två från skivan.
- Vi har ju gjort en skiva för att kunna turnera lite mera, säger Anton. Vi släpper den bara på vinyl och på eget bolag. Har vi något att sälja så går vi inte lika mycket back på att spela.
- Bensinpriserna har ju stigit senaste åren, men tyvärr inte priset på punkspelningar, säger Viktor.
I oktober åker Utbrott på en tre veckor lång Europaturné. Allra närmast ska bandet spela i Finland och göra två spelningar på Mallorca.
Mallorca?
- Those Dancing Days och Oi Polloi har spelat på Mallorca, det är det enda vi vet, säger Helena. Vi hade aldrig kunnat åka dit om vi inte skulle spela. Det kommer bli asgrymt. Vi förlorar säkert pengar, men ändå. Mallis.
Men först av allt ska det spelas på Pridefestivalen
i kväll.
- Jag skiter helt i vad folk har för sexuell läggning, säger Sara, och alla andra ska skita i det också. Däremot blir jag sjukt arg på folk med sneda politiska uppfattningar.
Och så pratar vi lite om moderater och Utbrott utbildar mig lite i crustpunk. Och så skvallrar vi lite om punkvärlden i största allmänhet: finska legendariska band som kommer och spelar bara de får sova inomhus och svenska band som återförenas fast de inte vill. Och tiden går. Vi bryter upp men jag vill inte gå hem. Jag vill sjunga med i Utbrotts refränger om att "Dricka folköl/Äta chips". Tur att det bara är timmar kvar tills de står på scen i Stadsparken.