Fulkultur tog plats

ja, för nionde gången ordnade Filmpool Nord det som brukar beskrivas som en av de viktigaste mötesplatserna för filmbranschen i Sverige. Där diskuterades nyheterna inom filmavtalet och villkoren för dokumentärfinansiering, bland annat. Och där diskuterades även de rörliga bilder som ses av miljontals människor, men som aldrig når några filmfestivaler. Nämligen dramat i dataspelen.
– Jag brukar säga att jag jobbar med den allra fulaste kulturen, säger Åsa Roos.
Tillsammans med Ina Bäckström, också hon spelutvecklare, presenterade hon den förhållandevis unga branschen som precis börjat experimentera. Inte minst med själva berättandet i spelen.
– I spel är regin och berättandet inte det drivande. Snarare kan för mycket berättande störa spelaren. Det egna valet är det viktigaste, säger Åsa Roos.
Både hon och Ina menar att dataspelen framför allt kan hämta inspiration från filmen när det gäller att skapa känslor. Men också för att utöka repertoaren av konflikter. Som det ser ut idag bygger fyra av fem spel på våldsbaserade konflikter, alltså krig och slagsmål. Dock gäller det hela tiden att försöka uppnå – och bevara – ett flow.
– Flowet är spelutvecklarnas heliga graal. Man vill att spelarna ska hitta detta flow. Och något som kan störa det är berättandet. Driver man en berättelse för hårt, eller lägger in för många cinematics, filmsnuttar, så stör det flowet. Och tar tid från spelarnas egna val, säger Ina Bäckström.
Den trailer som inledande visades, till spelet Just cause 2, liknar egentligen introt till vilken actionfilm som helst. Men i övrigt är det få spel idag som jobbar enligt filmens dramaturgi. Åsa Roos och Ina Bäckström menar dock att en förändring kan vara på gång. Inte minst inom den starka indiescen som finns.
– Spelet Dear Esther är ett lysande exempel som i alla fall jag har blivit berörd av på helt andra plan än jag brukar, säger Ina Bäckström.
Dear Esther är utvecklat av brittiska indiebolaget thechineseroom och beskrivs som ett av de mest originella spelen just nu. Det har benämnts som visuell novell, snarare än dataspel, och innehåller knappt någon spelmekanik alls. Istället handlar det om att röra sig över en öde ö och uppleva en historia som växer fram allt eftersom. Den så kallade leveldesignen, alltså hur det ser ut på de olika banorna och i de olika världarna, har här fått stor betydelse.  
– Just leveldesignen är en intressant del inom spelbranschen. Den berättar mycket och bidrar stort till spelarens egen upplevelse, säger Åsa Roos.