Filmens tunga framtidsfrågor i centrum
Återigen samlas Sveriges filmbransch till möte i Luleå. Årets Filmkonvent, det fjärde i ordningen, arrangeras som vanligt av Filmpool Nord och cirka 260 deltagare tog under onsdagen plats i Kulturens hus.
Foto:
Göran du Rées konstaterade att vi just nu bevittnar den mest omfattande nyorienteringen som skett sedan renässansen inom bilden och filmens område. Digitaliseringen och möjligheterna att sprida bilder och filmer har redan förändrat våra beteenden och vanor. - Digitaliseringen förändrar i grunden också vår föreställning om människan och världen - och vår uppfattning om vad som är film och tid. Den har redan skapat nya berättelser, nya produktionsmetoder, nya yrkesroller och nya sätt att arbeta, sade Göran du Rées. Idag är DVD-försäljningen lika stor som besöken på biograf. För 60 år gjordes sammanlagt 80 miljoner biobesök per år. Idag är siffran 15 miljoner. I den svenska televisionen visas cirka 50 långfilmer varje vecka, 2.600 filmer per år. Utslaget på den svenska befolkningen blir det 50 filmer per person och år - fem gånger mer än för 70 år sedan. -Hur är det då möjligt att tala om att vi befinner oss i en filmkris, frågade Göran du Rées, och svarade själv: -Biografen har förlorat sin unika ställning att visa film, den har fått konkurrens från en massa nya medier. Trots detta råder ett snävt biograftänkande, som i stora stycken exkluderar andra visningsmöjligheter. Biografens exklusiva rätt att först visa film har blivit ett nyckelhål som alla filmer står i kö för att komma igenom. Hotbilder
Idag dessutom ett monopol, där en enda aktör dominerar marknaden med närmare 90 procent i de 20 största städerna och med närmare 80 procent i övriga landet. -Strukturomvandling, ägarkoncentration och konsolidering för att skapa lönsamhet hotar också publikens möjlighet att se kvalitetsfilm, sade Göran du Rées, och jämförde med de andra kulturområdena. -Hur fattigt skulle det inte vara för det svenska samhället om det bara fanns privatteatrar, privata konstgallerier, om det inte fanns bibliotek och om hela vårt kulturhistoriska arv var utlämnat till antikvitetsaffärer och antikmässor. Huvudfrågan för distribution och visning av film i framtiden handlar ytterst om biografen - den offentliga visningen - i förhållande till det privata, sade du Rées, som tycker att det är hög tid att stärka den kulturella infrastrukturen för filmen och äntligen investera i filmpubliken. -Här måste staten ta sitt ansvar och inte låta kommersiella krafter sköta detta. Ytterst är det en demokratifråga som icke är förhandlingsbar. Självklart kom Göran du Rées också in på frågan hur filmen i framtiden ska finansieras, något som också diskuterades under en efterföljande paneldebatt. Svenska filminstitutetes nya giv att satsa mer pengar på ett färre antal filmer har skapat oro i producentleden, men att döma av åsikterna de producenter som medverkade under samtalet framförde tycks man se åtgärden som ett nödvändigt ont i en ständigt underfinansierad filmbransch. Mjölkpengar
En diskussion om pengar inom filmbranschen kan inte heller föras utan att maktstrukturen påpekas: Några få makthavare (konsulenter på nationell och regional nivå) har ofta en avgörande betydelse för om en filmidé blir verklighet eller inte. Göran du Rées jämför filmarbetaren med mjölkbonden. Medan bonden får behålla 50 procent av kostnaderna för en liter mjölk, får filmproducenten endast får behålla tio. -Om producenten i snitt kunde få tillbaka tio kronor per "titt" skulle det ge mellan 800 miljoner och en miljard kronor per år till ny filmproduktion. Diskussionen om filmens framtid måste ha sitt avstamp i möjligheterna för producenten och filmskaparen att tjäna pengar. Vi måste synliggöra möjligheterna.
Så jobbar vi med nyheter