Fast några av det nya albumets 13 spår har vi såklart redan hört. Konsten att släppa taget kom redan 2011, och Mammas nya kille (där Frej Larsson gästar) spelade jag själv sönder och samman under hela sommaren 2012. Under hösten och vintern har så ytterligare tre av hans nyare låtar släppts som singlar. Dessa utgör, tillsammans med ett gäng splitternya alster, Renhjärtat.
Trots att tempo, beat och sinnelag varierar påtagligt från spår till spår så känns hela albumet häpnadsväckande samlat och tight redan efter ett första varv i spelaren.
Från den blytungt halvelektroniska inledningen Storstadsblues, där han förklarar sin nästan obefintliga längtan efter att flytta tillbaka till Norrbotten, till tvärflöjtarna i Ger mig ingenting och baskaggen i Gossen, är produktionen smått fantastisk. Organiskt, för det mesta, med tunga elektroniska inslag. Extra snitsigt är det kakofoniska slamret och tjutandet i Minicall, där Timbuktu för övrigt gästar, som vid en första lyssning ter sig tämligen udda men som blir mer och mer självklar för varje varv. Enda svackan på produktionsplanet kommer i Värdegrundskursen, där Zacke och Promoe slänger snygga textrader över ett slappt och egentligen rätt menlöst beat.
Zackes egen lyrik är, precis som förut, bitterljuv och stundtals rätt skämtsam. Han har ett sätt att leka med rytmer och betoningar som få andra svenska rappare behärskar, och han har ett kyligt lugn i sina verser som jag nog bara har hört hos just honom. Vi vet ju också sedan tidigare att han röstmässigt matchar alldeles ypperligt ihop med Johan Rensfeldt (från Movits), och det nya samarbetet Int äre nå är definitivt inget undantag. Skivans tyngsta, tightaste och kanske bästa spår, enligt mig. Mums.
”Man får verkligen hoppas att det går åt helvete för honom, så han kommer hem!”, gnäller Sven Björklunds Lars Stenberg i den två minuter långa monologen Storgatan 10:51. Han pratar givetvis om Zacke. Och ja, så kan man ju också se det.
För några år sedan hade jag väl inte heller några stora förhoppningar på att Luleårapparens musik skulle utvecklas till något så pass läckert. Idag ger jag blanka fan i herr Lekbergs bostadsort, så länge han fortsätter med musiken. Renhjärtat är en skiva som kommer att snurra mycket hemma hos mig under 2013.