Experimentell konst på egen risk

– Vi brukade säga att vi haft deltagare från världens alla kontinenter, utom från Australien. Det lästes av någon på deras ambassad och plötsligt fick vi in ansökningar från konstnärer där. Den mest långväga sökanden denna gång har mejlat oss från en polarstation i Antarktis, säger Ricky Sandberg som tillsammans med kollegan Dan Lestander bland annat prisats med Bildkonstnärsfondens Dynamopris för sitt arbete med konstbiennalerna i Luleå.
Många ansökningar
Till sommaren är det dags igen, under nytt namn och med ett delvis förändrat arbetssätt. Förledet ”sommar” respektive ”vinter” i namnet har kort och gott blivit Luleå art biennal, förkortat LAB.
– 1991 arrangerade vi den första Vinterbiennalen och 2003 den första Sommar­biennalen. Under några år hade vi tillgång till EU-pengar. Det har vi inte längre och därför har vi valt att koncentrera oss till ett arrangemang vilket inte innebär att vi aldrig mer kan tänka oss att göra något under vintern, säger Dan Lestander.
När ansökningstiden gick ut i lördags brakade Kilens server samman av trycket och i arbetsrummet ute på Kronan står kartonger fullproppade med brevförsändelser. Nu följer en månads läsning för Dan Lestander och Ricky Sandberg som räknar med att ha fått in minst 400 ansökningar från konstnärer över hela världen.
Tidigare har en jury valt ut deltagarna, men denna gång har Kilen vänt sig till en välrenommerad konstcurator – Jan-Erik Lundström, chef för Bildmuseet i Umeå.
– Vi hade tänkt oss att Jan-Erik skulle bjuda in ett antal intressanta konstnärer i stället för det öppna ansökningsförfarandet som vi alltid jobbat med. Men han tyckte att vårt sätt att arbeta på var så unikt genom att det öppnar för okända namn att han ville att vi skulle göra både ock, säger Ricky Sandberg.
Temat för årets konstbiennal som invigs veckan före midsommar är ”risk”, ett ämne signerat Jan-Erik Lundström, som också blir den som kommer att välja ut deltagarna. På hemsidan talar Jan-Erik Lundström om risk som en utgångspunkt för mycket – för fruktbara misstag, för det ofullgångna, för stora fel, men också som en viktig ingrediens i livet som inte enbart kan bestå av sanning och precision.
– Begreppet är otroligt vitt och så måste det vara, säger Dan Lestander, som tidigare arrangerat konstbiennaler kring teman som ”passion” och ”industri och natur”.
Som vanligt kommer många av konstnärerna till Luleå för att skapa sina verk på plats. Konsthallen och museet är naturliga scener för sommarens konsthändelse, men ambitionen är också att sprida konsten så mycket som möjligt och till de platser verken lämpar sig bäst för. Under senare år har medlemmarna i den ekonomiska föreningen Kilen också märkt att ryktet om Luleås konstbiennal nått bortom länsgränserna.
–  Länge betraktades vi mest som en lokal händelse och dessutom föll vi mellan stolarna i Kulturrådets bidragsorganisation. Men efter att både vi och Röda sten i Göteborg arrangerar framgångsrika konstbiennaler utanför Stockholm skapade Kulturrådet en ny pott pengar som vi kunde söka från.
Drygt 20 deltagare
Sammanlagt stöder Statens kulturråd Luleåbiennalen med nästan en halv miljon kronor. Resten av pengarna i budgeten, som för närvarande uppgår till 1,7 miljoner kronor, kommer från Luleå kommun, landstinget, länsstyrelsen och en rad sponsorer.
Eftersom arrangören står för resor, logi, kost och utställningsbidrag till de drygt 20 deltagande konstnärerna är det inte svårt att inse att budgeten gärna kunde fått vara större.
– Det gäller att vända på slantarna och utan det otroligt fina samarbete vi har med institutionerna och parkförvaltningen skulle det inte gå. Inte heller utan verkstäderna här ute på Kronan och de lokala konstnärernas engagemang. Det är ett mycket långsiktigt projekt att synliggöra det som görs inom konstområdet här uppe och vi tycker att vi kommit en bit på vägen nu.