Euforisk rejvsirqus!

Den galna nycirkusgruppen (som består av Markus Jägerstedt, Erik Rosales, Henrik Strindberg och Martin Östman) är utomordentligt skicklig på att använda kitschig tv-spelsestetik i sina absurda sketcher. Vem älskar inte den där gamla retrokänslan med stora pixlar och åtta bitar? Den varietédoftande showen är lekfull, skruvad och humoristisk när den går till attack. Och Sirqus Alfon attackerar våra sinnen mest hela tiden. Föreställ dig en scen med diskodunk, laser och fyra mänskliga seriefigurer som leker, larvar sig, tjuter och sjunger låtar som Enigmas Return to innocence, eller Prince Purple Rain. Det skulle kunna vara hur kasst som helst - men är bra. Gänget förvandlar låg och plump humor till något värdefullt. Kvällens mest minnesvärda sketch är när två av figurerna bestämmer sig för att slåss. Plötsligt hamnar de (med hjälp av projektion) i en tvådimensionell datorvärld som är misstänkt lik den i Mortal Kombat. De två figurerna (som nu rör sig hackigt eftersom datorn är seg som en 386:a) slåss mot varandra och går miste om energi när de träffar varandra med sparkar och slag. Sådana infall och anfall får man sällan se i teaterpjäser som är traditionsbundna. Sirqus Alfon-gänget har skakat av sig allt vad tradition heter och rör sig helt och hållet i en värld som heter inspiration. Den delen av showen som skulle avnjutas med 3d-brillor fungerade dock inte riktigt. Jag såg ingen större skillnad när jag tog av mig brillorna. Allt annat höll hög klass.

Euforisk rejvsirqus!

Sirqus Alfons scenshow är vassare och häftigare nu jämfört med den jag såg på Piteå dansar och ler i somras (passande nog heter showen nu Eurotrash - The Upgrade).