Ett ruggig vittnesbörd från Norrbotten

50 år bak i tid var det norrbottniska litteraturlandskapet onekligen mer blomstrande. Bara på Kurirens kulturredaktion satt tre för tiden erkända litteratörer. Där häckade förstås Bodensonen Arvid Moberg, men också mindre namnkunniga figurer som Olle Andersson och Alex Isaksson. Inbjudande klimat
Skrivarklimatet var inbjudande, så pass gemytligt att till och med kringresande författare slog ner sina bopålar på redaktionen. En av dessa djupsinniga vaganter - som det här ska handla om - var Gösta Hellbeck. Denne då 30-årige sjöman, filmredigerare och journalist gjorde sig hastigt känd för Kurirens läsare under signaturen Yoric. Hellbeck introducerade kontinentala litteraturklassiker och skrev vassa kåserier. Inom kort debuterade han också som novellist i Bonniers litterära magasin. Novellen Rävhunden var något så pass ovanligt som en provinsialistisk rysare, förlagd till norrländsk snårskog. Hellbecks märkliga mordhistoria vann gehör, inte minst hos DN:s recensent Bengt Holmqvist som tyckte sig upptäckt en stilist som inte fegade ur i svängarna. Efter fina omdömen kom också kurirenmedarbetaren att rikta blicken bortom tidningspalterna och börja fila på en förlängd version av sin ursprungliga höstsaga, fast med något kortad titel. Romanen Hunden antogs av Bonniers förlag 1960. De yttre tilldragelserna i denna sorgligt bortglömda kortroman är hårdkokta, som Thorsten Jonsosns förbrytarnoveller i Fly till vatten och morgon. En dynamitard, som med sin bil kört ihjäl en kvinna, slår ner sin vaktare under en fångtransport och lyckas fly. Ensam och jagad lyckas han osedd ta sig in i en bondgård söder om den stora norrländska kuststaden. Gömd i en kökssoffa har den unge desperadons frihet och perspektiv ut mot världen krympt till en smal springa. Han ser fem personer spela upp ett tragiskt drama, och så en bortsprungen hund - som får förkroppsliga det någonstans gnagande samvetet. Tonen ringer ut i något mer febrig och suggerande: "Det var en kväll (trodde han) för det var mörkt nu, men inte så mörkt att han från där han låg inne i mörkret och stirrade ut genom öppningen inte kunde se himlen - svart nu - skymta mellan de av vinden, som inte var så kraftig längre, sönderslitna molnen" Huvudkaraktärens brott bleknar snart i jämförelse med andra aktörernas förehavanden. Och precis som i fallet James Joyce och hans Ulyssess, som likt Hunden utspelar sig under ett enda dygn, springer en serie högdramatiska tankeskisser fram ur författaren. Däribland det oundvikliga upploppet: "Han rusade ut ur gläntan innan han märkte att han var där där han hade gjort det, med foten hållande huvudet tryckt mot marken och bara ryckningarna i kroppen i det fuktiga gräset och så den dova dunsen från yxan och stänken skvättande när det lät klopp och samma trängande sej fram genom de plågsamt rivande gripande-tag-i-honom-honom-honom-honom och grenar som händer och klor och - gräset ..." Gästande betraktare
Även om Hellbeck föddes som författare i Luleå är hans skildring av landskapet filtrerat genom en besökandes ögon. Här är allt främmande och avkrävande. Människor lika karga och kuschade som den grå snårskogen, och leenden lika sneda som kärrspår, sveper förbi. Romanen liknar en studie, om inte av det norrbottniska landskapet så av dess gästande betraktare. Det har inte kommit allt för många över åren. Hellbeck lämnade så småningom Kurirens författar- armada. I samma stund övergav han även skrivandet, trots idel fina recensioner. På så vis var han en norrbottensförfattare. Söderöver engagerade han sig enbart inom annat skrivande. I över tolv år fungerade Gösta Hellbeck som Norrköpings-Tidningars politiska redaktör. Av detta tycks dock inget vara ihågkommet, ens på hans egen redaktion, alltså precis som i fallet med hans för oss angelägna romanutflykt Hunden.

Ett ruggig vittnesbörd från Norrbotten

Under våren berättade vi om Sci-Fi-författare från Piteå och beatniks från Arvidsjaur. Det vore fel att stanna därvid, utan att först ha vänt på de närmast kringliggande stenarna.