Energisk och charmerande

När jag ringer upp Miss Li, eller Linda Carlsson som hon egentligen heter, hälsar hon vänligt - men plötsligt avbryts telefonsamtalet. När jag ringer upp henne igen visar det sig att... ja vad? - Jag tappade telefonen i golvet och sen försvann täckningen, säger hon glatt. Att göra bort sig lite sådär charmigt är något man förknippar med denna Miss Li. Hon är verkligen inte heller någon perfektionist när hon spelar piano, en ton här och en ton där blir fel. Och hon beskriver sig som en person som är ganska så skör. Hon ville inte bli fotograferad eller intervjuad samma dag som hon uppträder på Luleåkalaset eftersom det skulle göra henne stressad. Så vi fick göra intervjun via telefon i stället. - Jag är förmodligen en ganska problematisk person. Att göra musik är som att gå till psykologen, man vill skriva av sig för att må lite bättre. Det är skönt att man kan sjunga ut den där känslan. Inom loppet av ett år hann hon med det makalösa projektet - att släppa tre skivor. Miss Li förklarar att inspirationen flödat lite extra när hon under vissa perioder inte mått väldigt bra. - Jag var extremt olyckligt kär när jag blev sådär extremt kreativ och produktiv. Det var en kombination av de känslorna och att jag började skriva låtar på piano, vilket triggade mig. Jag trodde ju inte att jag ens kunde, säger hon. Nu när hon spelade i Luleå var hon faktiskt inte ens skivaktuell. Det var ett år sedan hennes album kom ut. I höst är det dock dags att än en gång ge sig in i studion. Men hon är ju inte längre olyckligt kär. Vad finns det då att skriva om? - Snarare att man borde ta det lugnare med festandet, ångesten, hemlängtan och ja, allt möjligt. Man träffar mycket människor och vissa är inte världens härligaste. Så då kan man skriva låtar om den upplevelsen. Någon som kan få en att känna sig liten. Så om man träffar dig och beter sig illa kan man hamna i en låt? - Ja, det kan man. Man ska dock inte utmana ödet bara för att man vill vara med i en låt, skrattar hon. Festar du hårt då? Jag kan tänka mig att festivaler är tillfällen då artister festar som mest. - De flesta artister har både problem med sig själva och saker som de blir erbjudna. Ofta är det känsliga människor som skriver låtar och de är inte heller så kloka när det handlar om vad som är bäst för kroppen. Jag har blivit tvungen att lära mig att lämna roliga fester trots att jag vill stanna kvar. Det är så dåligt för rösten. 2008, efter tre skivor, var hon helt utarbetad och fick vissa utbrändhetssymptom. Hon glömde bort att lyssna på alla varningssignaler eftersom hon trodde att det gällde för henne att tacka ja till precis allt för att inte bli bortglömd. - Nu har jag blivit klokare, tack och lov. Nu har jag fått lite mer erfarenhet och kan lyssna på mitt inre. Men jag ser ändå fram emot att ha något slags efterfest på hotellet efter spelningen. The Ark är ju där. Vi får se vad som händer, säger hon. Vad är det jobbigaste med ditt artistskap? - Att ständigt bli bedömd. Det är jobbigt, men jag försöker skaka av mig känslorna. Ibland känner jag mig starkare och då bryr jag mig inte speciellt mycket. Har man exempelvis varit sjuk en längre tid och så blir man sågad. Då tänker man "ni skulle bara veta hur jag kämpade för att få det att gå ihop". Du är skör ibland och stark ibland. Hur känner du dig just nu? - Just nu är jag mittemellan. Det har varit en lugn sommar, trots spelningar i USA och Frankrike. Man är utsatt när man släpper en skiva eftersom det kan stå hårda grejer om en. Jag har inte heller gjort några intervjuer på hela sommaren. Hur går det utomlands? - Jag fyller klubbar, men är inte Lady Gaga. I Tyskland och Frankrike går det rätt så bra. I Japan finns det till och med någon karaokeskiva med en Miss Li-låt. Men jag har ännu inte turnerat där. Japanerna har snappat upp låten från en reklamfilm. Jag har aldrig haft några utlandsdrömmar, och faktiskt inte ens drömmar om att bli en stor artist i Sverige. Allt har bara rullat på.