En lekfull Figaro inleder Matteifestivalen

GLADA AKTÖRSTIPENDIATER. Erik Stålberg, Erica Back och Jacob Wistrand har alla en roll i Peter Matteis uppsättning av Figaros                            bröllop som repeteras in på rekordfart till Matteifestivalens öppning på torsdag. Förutom erfarenheten får de också var sitt stipendium på 10.000 kronor.Foto: Mattias Forsberg

GLADA AKTÖRSTIPENDIATER. Erik Stålberg, Erica Back och Jacob Wistrand har alla en roll i Peter Matteis uppsättning av Figaros bröllop som repeteras in på rekordfart till Matteifestivalens öppning på torsdag. Förutom erfarenheten får de också var sitt stipendium på 10.000 kronor.Foto: Mattias Forsberg

Foto: Mattias Forsberg

Luleå2011-01-04 06:00

Sopranen Erica Backs Barbarina blir nog en näsvis dam. Åtminstone i relation till Greven, makthavaren och feodalherren i Mozarts opera Figaros bröllop som blir Matteifestivalens öppningsnummer på torsdag.

- Men mot Figaro är hon snäll och Cherubin är hon ju kär i, säger Erica Back som gick på rosa moln ett par dagar efter att hon fått rollen efter Matteifestivalens öppna audition i Luleå i november.

Fyra akter på tre dagar
Till vardags studerar hon andra året på Musikhögskolan i Piteå men nu har hon tillsammans med tenoren Jacob Wistrand och basen Erik Stålberg deltagit i förmiddagens repetitioner på Kulturens hus stora scen. Därinne ägnar ensemblen och regissören Peter Mattei sig åt det stora arbetet med att träna in Figaros bröllops fyra akter på tre dagar, en uppgift som vanligtvis brukar ta flera veckor i anspråk.

Å andra sidan handlar det här inte om stora scenbyggen, men inte heller direkt om det som brukar kallas konsertant opera där sångarna står rakt upp och ner och sjunger, ofta med stöd i noter. I stället rör det sig om en tredje variant signerad en lekfull och viljestark Peter Mattei som själv ikläder sig rollen som Greven i Mozarts och librettisten Lorenzo da Pontes opera från 1786.

I stället för Sevilla
Förra gången det begav sig satte Mattei upp Don Giovanni på ungefär samma sätt, men bemödade sig då om att förlägga handlingen till sin gamla hemstad och inte minst till Stadspuben, något som märktes både på scenen och i Lars Zilliacus svenska text.

Nästan på dagen två år efter förra festivalen anländer Lars Zilliacus till Kulturens hus för att sköta föreställningarnas textmaskin, men också för att göra några små justeringar av översättningen till svenska.

-  Jag vill bland annat byta ut Sevilla mot en ort nära Luleå. Den får gärna anses lite töntig och man ska kunna rida till den från Luleå på några timmar, säger Lars Zilliacus över lunchtallriken på Kulturens hus.

Personligare festival
Enligt festivalgeneralen Mattei är ambitionen med årets festival att göra den mer personlig, men också lite enklare när det gäller hans eget engagemang.

-  Men han regisserar verkligen och har en tydlig mening med vad han vill med uppsättningen, säger Erik Stålberg från Piteå som tillsammans med Erica Back och Jacob Wistrand handplockades till sina roller efter den öppna provsjungningen i november.

Erik Stålberg vet vad han talar om. Under några år på 1980-talet intresserade han sig för operaregi och arbetade bland annat på Vadstenaakademien och som regiassistent åt Kerstin Meyer på Operahögskolan i Stockholm.

Vill mycket
Redan då var han utbildad tandläkare, ett yrke som han så småningom återgick till.

-  Jag kände mig färdig med regin och sedan dess har jag haft musiken som en viktig syssla vid sidan av jobbet, säger Erik Stålberg som för många är en välkänd musikprofil i Norrbotten efter åtskilliga konserter genom åren.

Tenoren Jacob Wistrand gjorde en gång lumpen i Boden och fick då tillstånd att några gånger i veckan resa till Musikhögskolan i Piteå för att ta sånglektioner. Numera har han Göteborg, där han också gått Operahögskolan, som bas för sitt frilansande. Inte heller han tycks hysa någon oro över den korta repetitionstiden.

- Man får tänka positivt. Dessutom får de ju stå sitt kast, de har ju valt oss, säger Jacob Wistrand som i likhet med Erica Back och Erik Stålberg studerat in sin roll hemma på kammaren i väntan på att få gå upp på scenen i Figaros bröllop som av eftervärlden ofta kallats "operornas opera", inte minst för att den är operakonstens allra första psykologiska komedi.

Ursprungligen är Figaros bröllop en pjäs av Beaumarchais som förbjöds under en period eftersom den riktade så skarp kritik mot feodalväsendet och det sägs att Mozart skrev den på bara sex veckor utan att vara säker på att den någonsin skulle uppföras.

Kring hittebarnet Figaro och hans älskade Susanna, som båda är anställda hos greveparet Almaviva, utbryter rena cirkusen när de en dag bestämmer sig för att gifta sig. Godsets greve låter hälsa att han tänker återuppta feodalherrens rätt till första natten med bruden, Figaro är skyldig Marcellina pengar och ska enligt seden därmed tvingas till giftermål med henne och det unga charmtrollet Cherubin hittas gömd hos sin Barbarina - så snurrar det på.

-  När Peter ringde sa jag att jag ville spela Cherubin, som jag bland annat gjort i Göteborg. Nä, du ska sjunga Marcellina, sa han och så fick det bli, säger Katarina Fallholm som axlar en ganska svår roll.

- Först ska hon gifta sig med Figaro och sen upptäcker man att hon är hans mamma - här gäller det att hänga med i svängarna.

Orkestern, Svenska kammarorkestern från Örebro, leds av den franske dirigenten Louise Langree som tagit hela sin familj med sig till äventyret i Luleå.

- Finare än så här kan det inte bli, det här är en helt unik situation. Klart man måste ta chansen, säger Erik Stålberg.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!