<P>Tyckande upprör er lÀsare. Det tycker jag Àr bra. Jag tÀnker sÄ hÀr, nÀr man sjÀlv slutar bry sig om vad andra tycker mÄste livet bli jÀkligt trist. För i sommar har jag som vanligt svarat pÄ en del lÀsarmejl om det vi sysslar med pÄ nöjesredaktionen. <BR>Det som upprört mest den senaste tiden Àr Kurirenrecensentens David à ströms recension av Nazareths spelning pÄ kalaset och det faktum att Takida inte ?för-recenserades? i Puss-kalasbilagan pÄ det uppslag dÀr vi betygsatte (nÀstan) alla artister innan de spelade pÄ LuleÄkalaset. <BR>MÄnga lÀsare var som sagt arga över att David à ström tyckte att Nazareth-spelningen var det sÀmsta han har sett. En mejlare tyckte till och med att det var ?nedvÀrderande mot alla konsertbesökare som var dÀr och tyckte det var fantastiskt?. En annan lÀsare ringde upp mig och sa att ?skribenten mÄste vÀl vara objektiv nÀr han ser en konsert? ? Och han skulle aldrig mer köpa en Kuriren sÄ lÀnge David skrev Ät oss. <BR>JAG Hà LLER INTE med om nÄt av detta. SjÀlva grunden för en recension Àr nÀmligen att krönikören, eller frilansaren i frÄga inte ska vara objektiv. En recension av en konsert Àr varken mer eller mindre Àn en sak, nÀmligen: Vad en (1) enda person tycker om det aktuella bandet ? just den kvÀllen. Inga andra kvÀllar eller spelningar. Inga andra band. Bara dÀr och dÄ. <BR>DÀrför kan man inte vara objektiv överhuvudtaget, dÄ gör man inte sitt jobb. Om skribenten tycker konserten Àr det sÀmsta han/hon har sett i sitt liv ska de skriva detsamma. Annars gör han/hon inte sitt jobb. För vem vill egentligen lÀsa en recension/recensent som varje gÄng Àr sÄ dÀr smÄgullig och tillmötesgÄende mot alla? En skribent som inte Àrlig med oss som ska lÀsa? Det blir ingen glad av. Vi skulle helt kunna sluta recensera allt, för recensentens jobb skulle bli överflödigt. Billigt skulle det bli för min nöjesbudget kanske, men inte speciellt rolig nöjeslÀsning. <BR>DÀremot förstÄr jag om man inte hÄller med David. Nazareth kanske gjorde sin bÀsta spelning i livet och var det bÀsta som hÀnt LuleÄs scenliv sedan stan brann, vad vet jag? Sanningen ligger i betraktarens ögon. Ingen annanstans. Var det 15.000 pers pÄ konserten med Nazareth finns det förmodligen lika mÄnga Äsikter. <BR>Det dÀr med objektivitet var det ocksÄ. Det hör jag ofta som journalist. Speciellt nÀr intervjuobjekt eller lÀsare Àr arga pÄ nÄt man skrivit. Objektiv ska man vara som journalist, det tycker nÀstan alla verkar det som. Men vad Àr egentligen objektivitet? <BR>Kan man som journalist var helt obemÀrkt av ens uppvÀxt, uppfostran, sociala umgÀnge, partitillhörighet, slÀktband, favoritmusikgenre eller favoritförfattare? Jag vet bara att jag sjÀlv förmodligen inte kan vara det som mÀnniska. SÄ dÄ kan jag förmodligen inte vara det som journalist heller. <BR>Jag skulle till och med vilja pÄstÄ att det Àr rent omöjligt att skriva om musik, konst eller kultur pÄ ett objektivt sÀtt. I alla fall om det Àr en recension man ska göra. <BR>Det enda man skulle kunna skriva om dÄ Àr typ lÄtlistan, hur mycket folk som var dÀr och kanske vilken typ av gitarr som artisten spelade pÄ. Resten Àr tyckande, alltsÄ subjektivt. Den dagen vi alla förstÄr och inser att allt som stÄr i tidningen, eller ser pÄ nyheterna i TV inte Àr sant (förutom i Kuriren dÄ ? lol) och att Àven Gunde Svan kan fuska med skatten sÄ fÄr vi en bÀttre tillvaro. Var misstÀnksam, mot alla, alltid. <BR>FortsÀtt dÀrför alltid att höra av er nÀr ni tycker vi Àr vÀrdelösa pÄ det vi gör hÀr pÄ nöje. Kanske till och med nÀr ni tycker vi Àr bra. För den dagen ni slutar bry er, kan vi lika gÀrna sluta kamma oss innan vi gÄr till redaktionen. Och ni kan spara in nÄgra hundralappar pÄ en prenumeration. </P>
<P><BR>P.S Det dÀr med Takida tar jag en helt annan gÄng, utrymmet tryter. Kram pÄ er. </P>