En box värd varje krona

A Musical History The Band Capitol/EMI Fem Kurirhästar  Jo, det finns samlingsplattor och till och med CD-boxar utgivna med The Band sedan tidigare: To Kingdom Come och Across the Great Divide, för att nämna några. Men den som kom för en tid sedan, som innehåller fem CD:s, en DVD, en bok på 108 sidor med hårda pärmar och som heter A Musical History ? den slår ut allt och den måste man bara ha om man (a) tycker sig gilla gruppen i fråga och (b) säger sig hysa ett seriöst intresse för amerikansk musik. Över sex timmar med musik, fördelade på 102 låtar varav 37 stycken av dem tidigare inte har varit tillgängliga. DVD:n innehåller nio inspelningar. Kostnad: drygt 800 kronor. Men det kan det fan ta mej vara värt. Den här, för övrigt mycket vackert designade lådan, är definitivt värd en hel del av uppoffringar. Den här gången har The Bands gitarrist, stundtals sångare och väldigt ofta textförfattare Robbie Robertson varit aktivt engagerad i arbetet med CD-boxen. Det har han aldrig tidigare varit. Nu har de ?rätta? alternativa inspelningarna, de bortvalda versionerna, live-upptagningarna och de experimentella ?song sketches? som tidigare bara funnits i olika arkiv, plockats fram och placerats in i sina rätta sammanhang. Förmodligen hade det, om möjligt, bara blivit ännu bättre om de tidigare bästa vännerna Robertson och Levon Helm, trummis och sångare, hade samarbetat i arbetet också. Tyvärr är detta dock omöjligt. Helm, numera drabbad av struphuvudcancer och berövad större delen av sin tidigare så distinkta sångröst (fast han framträder regelbundet som trummis tillsammans med det rock-blues band som hans dotter har i hemorten Woodstock, New York), tycks aldrig planera att gräva ner stridsyxan gentemot Robertson. De blev ovänner några år efter The Bands avskedskonsert The Last Waltz 1976, då Levon Helm tyckte att Robertson fick en alltför stor del av både intäkterna och erkännandet för konserten. Innan dess hade de varit bästa vänner under de 16 år som The Band nästan ständigt tillbringade på turné. Levon Helm är numera totalt bitter gentemot Robbie Robertson och har tyvärr även låtit en alltför stor del av sitt liv dikteras av den bitterheten. Tråkigt nog. The Band var kanadensare (alla utom Helm) som kom att göra den kanske allra mest urtypiska amerikanska musiken någonsin. I slutet av 50-talet anlitades de som kompband; Robertson hade knappt lämnat tonåren då, av den vilde rockabillysångaren Ronnie Hawkins med ett erbjudande som de inte kunde säga nej till (och nu blir det för säkerhets skull engelsk läsövning):  ? Son, I can?t promise you much money but I can promise you more pussy than Frank Sinatra ever get! Därmed inleddes ett liv på vägarna och med stopp på vägsyltor där de spelade inför regelmässigt berusade auditorier. Efter tiden med Hawkins kallade de sig för Levon & The Hawks. Det var, förutom Robertson och Helm, även den väldige organisten Garth Hudson, basisten och sångaren Rick Danko och pianisten och sångaren Richard Manuel. Nu är det bara Hudson, Helm och Robertson som är i livet. Efter sitt officiella stopp i och med Thanksgiving-spelningen The Last Waltz 1976 har Robertson aldrig spelat tillsammans med de andra utan gjort filmmusik och ett antal soloplattor. Efter några år startade de fyra andra om The Band och gjorde några plattor. Manuel hängde sig i ett motellrum, ett resultat av svåra depressioner. Danko dog en död av naturliga orsaker, i slutet av 90-talet. Helm och Hudson spelar numera ibland tillsammans och ofta i olika andra konstellationer. The Bands musik var redan från start präglad av en robust rural lantlighet och utgjorde en distinkt motpol mot i princip all annan musik som spelades in i slutet av 60-talet. De hade några år tidigare fungerat som Bob Dylans kompgrupp och det var efter dennes motorcykelolycka i mitten av 60-talet som de flyttade med honom till den lantliga hålan Woodstock i norra delen av staten New York och bosatte sig i det skära hus som de kallade för ?Big Pink? och där de skapade samfällt odödlig musik. Det som skulle bli Dylan-albumet The Basement Tapes arbetades fram och även The Bands tre första egna plattor. De innehöll en egenartad, omedelbart attraktiv och förlösande sorts musik, med influenser och intryck från det som kritikern och författaren Greil Marcus någon gång har refererat till som ?det gamla galna Amerika? och de etablerade The Band som en av de tightaste och mest älskvärda grupperna någonsin. I princip allt från dessa tre plattor återfinns på boxen A Musical History, men godsakerna börjar med ett gäng tidigare för den stora allmänheten okända inspelningar med Ronnie Hawkins och Levon & The Hawks, av stenhård rockabillykaraktär: Honky Tonk, Bacon Fat, Robbie?s Blues, Leave Me Alone. Och bland godsaker som Chest Fever, Up On Cripple Creek, The Night They Drove Ole Dixie Down, The Weight och alla de andra finns det också insprängt tidigare ej utgivna låtar som Key To the High-way, Long Distance Operator, liveversioner av Slippin? & Slidin?, Jemima Surrender och mycket annat. The Band blandade R & B, rock, vit soul, blues, country, folk och andra sorters amerikansk rotmusik för att legera samman sin egen, helt unika, sorts musik. Och har man väl fastnat för den ? så vare sig vill eller kan man därefter komma loss. De gjorde den fantastiska jul-låten Christmas Must Be Tonight och för att stödja Jimmy Carters presidentvalskampanj 1976 spelade den in Hoagy Carmichaels Georgia On My Mind (den finns med på DVD:n, i en inspelning från Saturday Night Live). Rob Bowmans text i boken om gruppen är saklig, informativ och fylld av belysande anekdoter. Vill man ha ännu mera (och det vill man så klart) musik associerad med The Band så skaffar man sig lämpligen de åtta (!) CD:s med Levon & The Hawks som heter From Bacon Fat To Judgment Day och som täcker upp tiden från 1957 till 1967. Via nätet går det även att lokalisera tidigare ej utgivna inspelningar med Manuel och Danko samt nyinspelat med Hudson. Så länge det finns musik med The Band så finns det också hopp. Det är det läget som gäller. Oinskränkt.

En box värd varje krona

800 kronor för en CD-box med The Bands samlade verk är på intet sätt något överpris, konstaterar en imponerad Rolf Nilsén.