- Jag har hållit på väldigt länge, i tystnad. Inte ens min flickvän fick höra det från början. Jag kunde tänka att: “Okej, nu är hon i skolan. Jag har fem timmar på mig att få ihop något nu", säger Mikael och menar på att debutsläppet både varit skräckinjagande och förlösande.
- Jag har varit väldigt rädd för folks reaktioner. Inte att någon skulle tycka det är dåligt, utan snarare att folk skulle säga att: “Men hallå, vad är det du håller på med? Det här är ju inte ens musik."
- Det blir väl lätt så när man sitter helt ensam och skriver. Men samtidigt känns det skönt att äntligen få ett bokslut. Att vara färdig. Nu är det ute och så är det med det. En sten har fallit från mitt hjärta.
Soundet på låtarna är närmast magiskt. Romantiska ljudlandskap byggs upp och bryts ned av distat oljud. Det pendlar mellan dramatik och lugn. Man lämnas berörd. Som när man vaknar upp från en fin dröm.
- Jag hade en bild av att det skulle låta lite som Magnetic fields skiva Distortion, men jag misslyckades typ med att imitera det, och någonstans där i det misslyckandet uppfanns ljudbilden som nu har blivit Good grief.
Hans pretentioner ligger på ett litterärt och intellektuellt plan.
- Jag har absolut ingen rockdröm. Jag är väl bara en kreativt lagd människa. Och, till exempel, som trummis i Park Hotell fick jag aldrig utlopp för några egna idéer. Vilket jag tycker är helt rätt. Jag trivdes bra med att vara ett slags hyresvärd. Ett band är bäst när det är byggt på en mans vision. Jag skulle aldrig kunna stå i en replokal och jamma. Man måste kunna få sitta för sig själv och fila på tre fula ackord tills det blir någonting vackert av det. Dessutom är jag väldigt noggrann med texterna. Det är det viktigaste. Jag skulle aldrig lämna en fras åt slumpen.
Vill man uppleva hans musik så får man göra det framför en dator. För det lär dröja innan vi får se Good grief på en scen.
- Tanken på att spela live känns fortfarande väldigt avlägsen. Jag känner att just produktionerna är väldigt viktiga. Jag vill ju absolut inte bli något slags Tough alliance och göra allt playback. Skulle man göra det på en scen så måste en i bandet vara producent, med samma självklarhet som man har en gitarrist och en trummis, liksom.