Nej, när låtarna ges ut på ett album är de inte längre privata - de är allmängods. Det medför ett visst ansvar.
- Musiken är inte längre bara vår värld. Vi måste dela med oss, få en kontakt med publiken. Det låter tungt men musik är något som betyder mycket för andra människor. Det väger tyngre än eventuell blygsamhet och scenskräck, säger GustavEjstes, sångare och låtskrivare. I perioder har Ejstes vantrivts på scenen, men det där har numera släppt - åtminstone en aning. Främst beror det på gemenskapen som han upplever tillsammans med åskådarna. Många grupper vägrar låta publiken finnas med som en betydande beståndsdel under en konsert. Dungen gör raka motsatsen. Improviserar
- Vi improviserar mycket och det som vi spelar hänger mycket på känslan som vi får från publikhåll. Jag tycker om känslan av "just nu" som man får på en konsert, säger Ejstes, som dyker upp i Luleå nästa vecka med sitt gäng. Konserten blir en av de sista spelningarna för en längre tid då ingen turné är inbokad till våren. Det brukar heta att Dungen är större i utlandet än i Sverige. Efter några utsålda spelningar i Stockholm i sommar stämmer det inte riktigt. Nuförtiden finns det ett intresse även i hemlandet. Kontakten till USA är dock fortfarande stark. Nyligen spelade Dungen in några spår som producerades av Jack White i The White Stripes (släpps tidigt nästa år). 2004 är året Dungens musikaliska liv i USA drog igång på allvar när skivan Ta det lugnt blev stor i indiekretsar. 2005 fick den stora massan höra Dungens psykedeliska rock när gänget uppträdde på Late Night with Conan O’Brien. Det garanterade förstås en miljonpublik. Jättegrej
- Det där känns fortfarande som en jättegrej rent medialt. Men egentligen trivs jag inte så bra i rampljuset och uppmärksamheten som det för med sig. Det är paradoxalt eftersom jag gör musik jag faktiskt tycker om, säger han. Tycker du att den senaste skivan Skit i allt gjorde sitt jobb? Nådde albumet dit det skulle? - Nu känns det som att varje ny skiva är som att börja om på noll. Min förväntning och inställning är att det kan gå lite hur som helst. Allt kan lika gärna vara slut i morgon eftersom det flödar in nya artister på ett helt annat sätt än förr i tiden. Men jag är helt klart nöjd. Gränslöst
- Nationsgränser spelar nästan ingen roll nu i och med internet. Det finns folk i vilken byhåla som helst som hittar den musik de vill lyssna på, säger han. Ejstes har levt i sin egen musikaliska värld vilket innebär att han inte lyssnar på alltför mycket samtida musik. Han menar att det blir mycket svårare att hitta sin egen grej och sitt eget sammanhang om man hela tiden håller sig uppdaterad i populärmusik. - Ju mer grejer man hör ju mindre finns det att tillföra på något vis. Musiken jag gör kommer ju av allt det jag fått i mig, säger han. - När man hört allting finns det ingenting kvar att göra, tillägger han.