Idén kring Bang funkar. Långbord dukas upp och på restaurangscenen gästas husbandet Norrbotten big band (för dagen förstärkta av Blacknuss-Martin Jonsson på trummor) av ett antal gäster. Premiärkvällens gästinslag inleddes av mångsysslaren Sharon Dyall som imponerade mest med sitt paradnummer, soulklassikern Georgia on my mind.
Precis som sist när Luleå fick bekanta sig med Sharon så sjunger hon både dynamiskt och kraftfullt. Konceptet Bang bygger givetvis mest på den musikaliska upplevelsen men hålls också ihop snyggt genom att samtliga gäster också intervjuas i anslutning till sitt framträdande. Det bästa med lösningen av en livs levande talkshow är att stämningen i lokalen egentligen aldrig dippar, vilket den annars lätt gör under ett arrangemang med flera olika programpunkter. Det gör mycket för helhetsupplevelsen.
Efter Sharon är det dags för publiken (eller ska man kalla dem gästerna?) att bekanta sig med Luleåduon Movits, som blandar hiphop med swing, jazz och blås.
Tillsammans med NBB:s musikmattor ändras Movits sound radikalt mot för hur vi är vana att höra dem. Men det klär deras swing. Det svettigt dansanta är för kvällen utbytt mot det tillbakalutade och långsamt svängiga. Jag tror på Bang. Om arrangörerna har förmågan att konstant bjuda på intressanta gäster inom musik, konst och kultur så finns alla förutsättningar för att vi ser en långkörare i sin födelse här. Jag hoppas också att den yngre publiken hittar till de aktuella Bang-fredagskvällarna. En större spridning mellan åldrarna skulle inte skada och där har såklart programbokarna ett stort ansvar.
Om jag nu skulle få välja ser jag helst att Bang vågar ta ut svängarna och serverar musikaliska genrer vi sällan får se samverka under samma tak. Precis som de gjorde under premiärkvällens blandning mellan swing, jazz, blues, hiphop och soloimprovisation.
Kvällens märkligaste: Hemlige gästen Hans Chrunaks bitterhet mot lokalmedia.
Kvällens bästa: Martin Jonssons slagverk och Tim Hagans solo.