Sånger från äldreomsorgenDet är tjugo år sedan den svenska modernismens store nestor Ragnar Thoursie senast kom ut med en diktsamling. Som 90-årig presenterar han nu sin fjärde diktbok för publiken och titeln är ovanligt poetiskt ärlig, Sånger från äldreomsorgen. I Thoursies minnestäcke vävs de gulnade porträtten ur familjehistorien samman med skymningsbilderna från det äldreboende där han vistas. Tacksamma dikter över den ömsinta omsorgen från det låglöneproletariat som sköter tjänsterna på Nackas "Babylon", Raja, Addis, Halima, Jehosif. Inte namn ur den babylonska språkförbistringen konkluderar Thoursie, bara några namn ur "Hemtjänstens tappra välfärdsarmé" Tonen i Thoursies dikter är försonande och fridfull, kanske den ton av summering och insikt som moderna åldringsforskare givit namnet "gerotranscendens". Det som hittills kallats åldrandets livsvisdom, den avklarnade. Då kan det ibland bli roligt träffsäkert "Vid ett bord med karmstolar/ sitter ofta ett par ståtliga herrar/ moltysta och funderar,/ verkar ha något riksviktigt i tankarna./ Men de funderar bara/ inför nästa drag". Alldeles jämn i kvalitén är Sånger från äldreomsorgen inte, här finns åtskilligt av utkast, enkla konstaterande, konstlösa noteringar. Men Thoursie ger en trovärdig och bred bild av en gammal, mycket gammal människas utsiktspunkt över världen och livet. Världen har blivit ganska begränsad, medan summan av livet ter sig obegränsad. I minnesrummet finns några av samlingens vackraste dikter, ägnade åt föräldrarna, kanske allra helst fadern, John Algot. Utdragssoffan, Aftonbönen, Hes röst, titlarna säger det mesta, detaljerna är skarpa, övertydliga eftersom allt brus utelämnats. Det är egentligen sånger om den svenska fattigdomens och redlighetens betydelse, välfärdens förutsättningar. "Är detta jag" frågar Thoursie inledningsvis när han iakttar sin gammelmanshand sträcka sig efter en brödskiva. "Är detta jag?/ Ett halv steg bakom i tanken ett andra/ jag. Friskt, ungt, i minnet". På ett plan, skriver baksidestexten, är denna diktsamling ett poetiskt remissvar på Äldreboendedelegationens slutbetänkande. En vänlig nick åt Thoursies långa ämbetsmannakarriär kanhända, viktigare är nog att det är dikter från en ovanlig punkt, skrivna strax före den stora ovissheten, och med den stora vissheten tryggt sammanfattad.
