2015 sjösatte Norrbottensteatern och dramatikern Rasmus Lindberg "Avgörande ögonblick", baserad på norrbottningarnas egna historier. Den blev en publiksuccé, gick som extraföreställningar på turné även i fjol och nu, lagom till jubileumsåret, kommer fristående fortsättningen "Mitt livs melodi".
Årets föreställning rymmer 28 berättelser och knyter an folks livsavgörande ögonblick till låtar från olika genrer och tidsepoker, från irländsk folkmusik via 80-talsklassiker till Veronica Maggio.
– Mycket fint material skickades in. 80 historier sammanlagt, vi hade behövt en föreställning till. Folk har bidragit med historier och sånger som har fått dem att överleva mobbning och självmord, musik till avslutade förhållanden, hela mänskliga känslospektrat, säger Rasmus Lindberg.
– Är du musikälskare, känner du igen 95 procent av låtarna. En slags ”meze” av berättelser med musik. Ingen huvudrätt, säger Martin Sundbom, kapellmästare i ensemblens band.
I en scen tvingas en norrbottning sjunga för irländska IRA-aktivister och räddar därigenom sitt eget liv. I en annan får ”Den blomstertid nu kommer” ett jazzigt sväng när en lärare går in i väggen, med Karin Paulins text på Kalixmål. Och dialekterna – totalt omkring tolv olika – fyller en viktig dramaturgisk funktion, menar Lindberg.
– Alla har ett känslomässigt förhållande till dialekter, förstår den psykosociala bakgrunden. Vi speglar länet och den språkskatt som finns här.
Jonas Hellman-Driessen, en av skådespelarna, berättar samtidigt om våndorna med att göra dialog på dialekt.
– Jag är från Hälsingland, var riktigt nervös inför detta. Men det har varit roligt. Texterna får "kropp" av dialekter.
Några favoriter?– Jag har lättast för Gällivare- och Kirunadialekterna. Men folk får inte känna sig förlöjligade. Om det sen blir fel ”Ö” någonstans, hoppas jag att publiken kan förlåta mig, säger Jonas Hellman-Driessen.
Norrbottensteatern sätter även upp "Liv Strömqvist tänker på dig" i vår, baserad på Strömqvist seriealbum kring ämnen som feminism, klass och maktstrukturer.
Ada Bergers dramatisering har tidigare varit en publikframgång på Dramaten.
– En utmaning att utgå från en sådan succé, som dessutom byggde mycket på skådespelarna själva. Hur iscensätter man ett improviserat jazzstycke? Det kräver ett speciellt gehör, säger regissören Kia Berglund.
I ett absurt sångnummer förvandlas discoklassikern ”I’m every woman” till ett veritabelt könskrig – i tonartshöjningar.
– Det fanns en trötthet på feminism ett tag. Men männen är bättre än patriarkatet, som någon sa. Och Liv Strömqvist är lysande när hon ser vad kapitalismen gör med oss, vem som tjänar på vad i de här strukturerna. Knivskarpa analyser, men också mycket humor och ironi, säger Kia Berglund.
Efter år av ekonomisk kris ser tillfälliga teaterchefen Elisabeth Lax fram emot jubileumsåret. Norrbottensteatern vände en negativ publiktrend till drygt 46 000 besökare i fjol, vilket var 16 000 fler än 2015.
Ekonomin har också stärkts inför jubileumsåret.
– Vi har slutit fyra nya kommunavtal, även ett nytt LKAB-avtal för tre år framåt.
Norrbottensteatern har dessutom fått ett tillskott för jubileumsåret från dåvarande landstinget, motsvarande en miljon kronor.
– Ingen jättesumma i sammanhanget men vi kan ha fler musiker i år, säger Elisabeth Lax som sitter kvar till den 15 oktober innan nye teaterchefen Alexander Öberg tillträder.