En berättande poesi i texten och effektfull musik som lät publiken följa med till alla världens hörn.
Att Josefine Cronholm berör råder det inga tvivel om. Konserten började med avslappnande musik och diktläsning, som sedan övergick till ett 30 minuter långt svep av stämningsjazz. Ena stunden befann man sig på ett lappländskt fjäll, för att senare färdas hundratals mil söderut till en savann.
Sensuellt och smakfullt arrangerat, vilket man kan förvänta sig av en sådan meriterad artist. Något långsamt med en aning för långa låtar, men ack så stämningsfullt. De ansvariga för ljusshowen och grafiken förtjänar en eloge för deras klockrena effekter, som bidrog till den härliga inramningen.
Gunnar Halle på trumpet använde sig av en rad effektmoduler och pedaler för att skapa sitt unika ljud, som allt som oftast passade in med Cronholms mäktiga stämma, men som ibland tog över och blev för mycket.
Solopartierna var annars precis lagom, där Jacob Karlzon (som även spelade med Jacob Karlzon trio senare samma kväll) spelade underbart jazzpiano, med både känsla och inlevelse. Helhetsintrycket var minst lika bra live som på skiva, kanske till och med bättre med det stilfulla och proffsiga arrangemanget. Det var inte Josefine Cronholms första konsert i Luleå och vi får hoppas att det inte var den sista.
Publiken talade sitt tydliga språk med den fina responsen som bandet, och i synnerhet sångerskan, fick.