Blandade röster berättar lång historia
Alviks blandade kör utgör inget undantag. I helgen firar de 30-årsjubileum, något som placerar dem stadigt i nutiden. En profan kör med knappt ett trettiotal sångare som en kväll i veckan lånar lokal i Sörbykyrkan för sina repetitioner.
Jubileet firas med konsert i Kulturens hus där de framträder ensamma men också med kvinnokören Laponica och Luleå Barbershop Singers. Som grädde på moset har man engagerat sångerskan Anna-Lotta Larsson och hennes ackompanjatör. En egen pianist har man också i kören denna gång - Tomas Isacsson.
Kanske började Alviks blandade körs historia redan vid förra sekelskiftet. Förmodligen ännu tidigare, sångartraditionen har varit stor i Luleås sörbyar. I början av 1900-talet startades en Blåbandsförening för nykterhetens bevarande som på sitt program hade åtskilliga festligheter där bygdens egna musikanter framträdde flitigt.
Klassiker
1911 kom folkskollärare Helmer Hornberg till Alvik. Raskt värvade han ihop tio sångare till en liten manskör vars första repertoar bestod av klassiker som Stormen, Stridsbön och självklart Vårt land. Till och från samarbetade kören med andra manskörer runt omkring, men på 1920-talet lämnade många sångare kören på grund av arbete på annat håll och 1934 ebbade sången ut.
Men det skulle komma andra tider. På ett stiligt foto från 1948 poserar 20 män i sina sångarmössor framför fotografen. I mitten på första raden sitter en blott 21-årig körledare: Folke Johansson. Två år tidigare hade han, sin unga ålder till trots, blåst liv i byns manssångartradition och nybildat en manskör.
Tiderna förändrades dock, folk fick nya vanor, började lyssna till annan musik. Det blev allt svårare att rekrytera unga sångare till manskören i Alvik. Lösningen blev samarbete med andra körer och rekrytering av sångare från andra byar.
Gitarrgruppen kom med
Hittills skriver vi männens historia, som så ofta varit fallet även i körsångarsammanhang. Men i slutet av femtiotalet hade en grupp kvinnor i Alvik startat en gitarrcirkel. Under sitt första framträdande på Husmodersföreningens årsmöte 1960 framförde man tre sånger: O, vad livet är härligt!, Alohoae och Mozarts vaggsång. Så småningom skulle de tolv damerna framträda flitigt i sina egenhändigt sydda Norrbottensdräkter. 1971 sammanstrålade de med Svartöstans gitarrflickor i ett TV-program kallat I sanningslandets gränsmarker, där de iklädde sig rollerna av AMS-änkor på väg söderut för att hälsa på sina män som på grund av arbetslösheten tvingats bort från Norrbotten. Programmet sändes på midsommaraftonen.
Då hade gitarrcirkeln i Alvik utvecklats mer mot en kör och det hände att de samarbetade med byns manskör. 1977 beslöt man gemensamt att slå ihop sina påsar till en blandad kör, därav namnet.
Två dirigenter
Två dirigenter har lett kören under alla år av aktiviteter. Först Folke Johansson och sedan 1995 Conny Sundström. En medlem har varit med hela tiden, Bengt Johansson.
- Som i alla körer har vi svårare att rekrytera män, men under de senaste åren har vi lockat flera nya medlemmar, särskilt kvinnor, säger Conny Sundström innan det är dags för kvällens repetition.
Kören har arbetat hårt inför helgens konsert som självklart känns lite extra. Varje tisdagskväll samlas de där i Sörbykyrkan och filar på sina stämmor och sin klang. Mjukar upp stämbanden med uppsjungningsövningar, rullar på r:en, formar munnarna till ett oj, oj, oj, ett å, å, å.
Utan noter i händerna provar de första sången - Adolf Fredrik Lindblads En sommarafton. Testar Ted Gärdestads För kärlekens skull, gör en fin tolkning av Kärlekens tid med text av Ylva Eggehorn och musik av Benny Andersson.
Koncentrerade ansikten, kroppar som sakta tar sig in i musiken. En viktig stund i all vardaglighet.
Frågan är hur det ser ut om 30 år?
Conny Sundström skrattar.
- Vi tar ett år i taget, men om 30 år är i alla fall inte jag med. Men sången kommer nog att fortsätta, vi har som sagt var en stark sångartradition här i byarna kring Alvik.
Så jobbar vi med nyheter