Bilder av ständig förändring

På fotografen Erik Holmstedts svartvita bilder från 1960- och 1970-talet har grävskoporna tagit hungriga bett i flera av Malmbergets centrala byggnader. En kvarlämnad skylt berättar att det under spillrorna fanns både turistinformation och fiskeservice, en annan att den tidigare skolvägen genom samhället nu förvandlats till rasriskområde bakom stängsel. Bilder av en samhällsomvandling, svår att på allvar begripa sig på. - Jag började fotografera Malmberget som 17-åring. Jag var fotointresserad och fick en kamera, det blev en anledning att ställa sig i händelsernas centrum. Då hade jag inga större tankar om vad jag fotograferade. Biografen, kyrkan, badhuset och skolvägen försvann, men det kändes inte som någon större saknad. Vi var ju en del av gruvsamhället och något nytt höll på att formas, säger Erik Holmstedt som på lördag öppnar utställningen Inte längre mitt hem på Norrbottens museum. Inte för köp eller beslut
Samma utställning premiärvisades i Gällivare under Kulturfestivalen och Malmbergsbilderna har också blivit en bok på förlaget Black Island Books, med intressant text av idéhistorikern Sverker Sörlin, som börjar med en analys av ortsnamnet. "Malm" och "berg". Inte "köping", eller "stad". Inte en ort för köpslående eller beslut - i Malmberget bor man för att det finns malm i berget. Bilderna blev länge liggande. För två år sedan bestämde sig Erik Holmstedt för att visa dem i Malmberget. Gensvaret blev stort. - Då insåg jag bildernas betydelse. Folk började fråga, fotografierna satte igång minnen. Från Malmberget till Ruhr
Erik Holmstedts kameraobjektiv har ofta riktats mot ruffiga miljöer - gärna mot industrier och städernas mer bortglömda platser. Inte bara i Sverige, utan också i en rad andra länder. Bland Ruhrområdets övergivna stålverk slogs han av tanken att en del av den malm som en gång vidareförädlades där faktiskt kom från Malmberget. - Plötsligt förstod jag på allvar att jag var en del av en lång industrihistoria av omställningar och anpassningar till nya tider och ny teknik. Min farfar och morfar tillhörde den första generationen gruvarbetare i Malmberget, morfar dog nere i gruvan. Kanske är det så att man inte kommer ifrån sina tidiga historia och kanske är det därför jag under hela mitt liv som fotograf intresserat mig för dessa miljöer, säger Erik Holmstedt. Tillbaka
Han bestämde sig för att återvända till Malmberget med sin kamera. Inte för att dokumentera lokal nostalgi, perspektivet skulle vara internationellt och globalt. Därför bad han Sverker Sörlin skriva en text som kopplar ihop Malmberget och utvecklingen där med den i världen i övrigt. Bildkonstnärsnämnden bidrog med projektpengar till både utställning och bok. De nya bilderna togs 2007 - 2008. Medan 60- och 70-talets bilder handlade om ett helt samhälle i förvandling har Erik Holmstedt i sitt senare fotografi riktat in sig på villorna, egnahemmen, de som nu flyttas eller rivs. Storformat
- Genom att fotografera villorna kommer jag närmare de människor vars bostäder nu är berörda, det blir mer personligt. Småbildskamerans hastiga klick har ersatts av storformatskamerans långsamhet. En väntan på det rätta ljuset, stativ och planering, en annan ödmjukhet inför motiven. Bilder som trots sina färger starkt påminner om fotografiets barndom. Bilder tagna liksom i ögonhöjd, horisonten rak, där inget lagts till eller dragits ifrån. Samma utsnitt, samma format. - Här handlar det inte om några plakat, det här är bilder av ett slags stillastående som jag tycker präglar Malmberget, där alla vet om att husen måste flyttas, men inte exakt när det ska ske. Det här sättet att fotografera lämnar mycket över till betraktaren att fundera på, säg er Erik Holmstedt.

Bilder av ständig förändring

Erik Holmstedt visar foton från Malmberget i förändring på Norrbottens Museum.