Banditteatern tolkar Lugn

Det är kul för ensemble och regissör. Pjäsens två karaktärer, den åldrande dagmamman och det lilla barnet, är i sin tur inte heller gjutna i ett stycke och det ger skådespelarna också stor frihet på golvet. Den mest schablonartade gestalten är istället den frånvarande; mamman som aldrig kommer och hämtar sitt barn. Stycket utspelas en avgörande eftermiddag hemma hos Tant Blomma. Hon är dagmamma åt Gugge, en brådmogen bebis. Men det tycker Gugge är en omöjlig uppgift: mamma kan man inte bara vara på dagen, det är man hela tiden. Och det är nog inte heller alltid så bra hemma hos Tant Blomma. För precis som Gugge längtar och saknar hon, även hon är uppenbart bortglömd av kärleken. Det är inte så bra om man ska vara förälder. Det är därför två såriga personer som delar rummet på scenen. Därifrån ger de oss sina drömmar, dansar sina fantasier, sjunger sina sorgliga sånger - och leker med Kristina Lugns infallsrika språk fullt av sårskorpor att pilla på. Skådespelarna, Edvin Bredefeldt och Oscar Töringe kommer från Banditteatern, en mycket ny sammanslutning av teaterarbetare som utbildat sig på Fridhems folkhögskola och som har sin bas i Malmö. Precis som i uruppförandet 1993 är det alltså därför en man som gör Tant Blomma. Edvin Bredefeldt, ja han är från Luleå och en av anledningarna till gästspelet, gestaltar henne på ett överraskande könlöst och distanserat sätt. Hon går liksom omkring bland sina blommor och dagbarn, upprepar handlingar och fraser men fyller dem inte med närvaro. Ja, hon har till och med svårt att uppbåda några livgivande känslor inför sina drömmar. Det är mycket oroande. Inte heller Oscar Töringes bebis är uppenbar. Här arbetar man
i stället med åldern. Inledningsvis spelar Töringe med det lilla barnets kroppsspråk och ansikte, men vartefter kammarspelet pågår börjar jag tvivla på honom. Är Gugge istället egentligen en övergiven vuxen, någon som fastnat i barndomen för att det aldrig kom en älskande människa och hämtade honom? En del av replikerna talar för det. Tant Blomma spelas därför på helt rätt plats i Luleå. Lillan är lokalen där energin, glädjen och kraften från det unga och prövande är impregnerat i väggarna. Som ni förstått gör gästande Banditteatern sitt för att den källan inte ska sina. Och den som inte hann skotta sig ut till torsdagens föreställning har en ny chans ikväll att se deras tolkning av Kristina Lugn.

Banditteatern tolkar Lugn

Kristina Lugns manus till den täta enaktaren Tant Blomma öppnar för många olika slags tolkningar.