Angeläget om kärlek och egen identitet

Återkoppling till samisk mytologi, eller för den delen föreställningar om kontakt med den andra sidan och trolldom, är annars vanligt i barnlitteratur som berättar om samiskt liv. I stället bygger Ann-Helén Laestadius, ursprungligen från Kiruna och same, berättelsen kring en spirande kärlekshistoria mellan två unga tonåringar. När Agnes som bor i Solna får ett sms på nordsamiska från en okänd kille blir hon alldeles pirrig; 13 år gammal har hon ännu inte varit ihop med någon. Henrik visar sig bo i Soppero där Agnes har sina morföräldrar och andra släktingar. Själv kan hon inte samiska, mamma Anna-Sara har aldrig talat språket med sina barn och pappan har inget samiskt arv. Men i smyg har Agnes börjat lära sig samiska för att kunna överraska när hon åker upp under den sena vårvintern. Det är bra, för Henrik har nämligen bestämt sig för att den tjej han ska vara tillsammans med måste vara same och kunna samiska. Och förutom att vara en riktigt väl gestaltad första förälskelse är det i resonemanget kring identiteten som berättelsen styrka ligger. En fråga som när det gäller samer fortfarande doftar starkt av det förra sekelskiftets "lapp-ska-lapp"-retorik och politik. I Sms från Soppero utforskar Ann-Helén Laestadius generationen som av eget val lämnade sin språkliga tillhörighet, och som därför inte kunde föra den vidare. I Anna-Saras fall upptäcks ett tomrum och för hennes dotter blir det närmast ett brutalt uppvaknande. Medan det är okej att bo i Solna och komma upp ibland reser det svåra frågor när hon nu aktivt söker kontakt med renskogen, språket, dräkten och byn. Inte nog med att ingen förstår vad hon pratar om hemma i stan; diskussioner om kvarts-, hel- och halv gör henne utled, men nu blir hon också ifrågasatt hos släkten. Det orsakar stor sorg. Mest hätsk är hennes kusin Kristin. Berättelsen leder fram till en riktigt dramatisk och tät urladdning. Författaren berör också många andra av de frågor som är aktuella i det samiska samhället. Det gäller allt från språket till genus och renskötseln. Men det mesta får bara stå som fond för det egentliga ärendet om att välja bort en identitet, att erövra och återerövra, att vara främmande och då också för sig själv. Något som gör Sms från Soppero till en angelägenhet för många i dagens Sverige. Ann-Helén Laestadius debut som romanförfattare, en process som sattes igång tack vare en manustävling anordnad av Nordiska museet, Samiskt informationscentrum och Podium förlag på temat Att vara ung same idag, kan därför på många sätt anses vara lyckad. Att prosan ibland känns lite torr, kanske för att hon till vardags är verksam som dagstidningsjournalist, och beskrivande, någon gång undervisande, kan också förlåtas. Inte minst för kärlekshistorien som jag önskar hon ville fortsätta att utforska. Här finns flera uppslag för att gå djupare in frågor som i Sms från Soppero ännu bara är en fond.Regine Nordström