Utmärkt initiativ i skärgården - som publiken valde att missa

Och hade det bara funnits seriösa människor tidigare i ledningen för Klubbvikens havsbad skulle det ju ha genomförts för så där 25 år sedan eller så - men: än så länge har publiken ännu inte riktigt upptäckt evenemanget Skärgårdsliv(e). Och det är ju ingens fel, utom möjligen då nyssnämnda publiks. Onsdags- och invigningskvällen levererade sanslösa mängder med sol, så gott som spegelblank sjö och M/s Kungsholm fraktade ut en modest skara festberedda personer, från Södra hamnen till Klubbviken. Där väntade ett tält stort som nästan hela Sandön, försedd med bar, möjligheter att inhandla souvas- och lax-wok samt generöst med svängrumsplatser, för åtminstone 800 sittande (samt en del stående och även dansande) i publiken. Allting nogsamt förhandskrattat, alltså, av Johan Björklund och hans Klubbvikenpersonal. Ingenting annat än astråkigt då, att det närmast är flera ordningsvakter än publik i tältet, när årets bluesman i Luleå, Anders Öhlund, äntrar scenen med sina eminenta Blueminds. Men efterhand ordnar det ju någorlunda till sig och även om det fortsätter att vara glest i tältet så kan man med lite dubbel italiensk bokföring, komma upp i en besökssiffra av cirka 100 personer. Men det skulle ju ha varit mång- och flerdubbelt ännu flera! Herre Gud - en så här fin kväll när så skimrande var aldrig havet och musiken krusade det så fint och alla förutsättningar var de allra bästa: orkade då verkligen inte publiken göra sig omaket att ta sig ut till kära gamla Klubben då? Förvisso: det var en viktig match i fotbolls-VM på TV som konkurrerade; säkert någonting av lite av varje inne i centrala city-stan också. Men det är i alla rätt anmärkningsvärt att alla de som gång efter annan genom åren har klagat/tjatat om "det skulle behöva ordnas något ute på Klubbbviken på somrarna - GUD vad kul det skulle vara!" ändå så kategoriskt uteblev - när nu ett Skärgårdsliv(e) blev av. Kanske M/s Kungsholm skulle ha angjort bryggan oftare och med tätare fermitet? Det är sånt som arrangörerna kommer att ta sig några utvärderingsfunderare på innan helgen är över och även när den ännu pågår. Men Skärgårdsliv(e) tuffar vidare i kväll, fredag, och lördag kväll också; med exempelvis 250 kg kärlek uppe på scenen, samt den fingerfärdige trollkarlen och illusionisten Peter Varg trixande och fixande med kortlek, pengar, gummiband, med mera. Onsdagskvällens bluesmusik finns det absolut ingen anledning att höja några negativa pekfingar mot. Anders Öhlund meddelade att "i kväll kommer vi enbart att spela musik skriven av svarta män och ingenting som är nyare än ungefär 1962" och så blev det. Något senare kom Skövdes stoltheter, kvintetten Bluebirds, med Peter Persson på stilettvass sologitarr och en repertoar som knappast flyttade sig ur vägen för någonting alls. Och då började utskott av publiken att, närmast förvånat, dansa och gamla vänner som jag träffade för första gången på åtskilliga decennier försökte sig på att bogsera ut även undertecknad på golvbrädorna (gissa gärna om det fungerade?...). Flera personer kom plogande fram genom sanden från den närbelägna restaurangen och till sist blev det väl ändå någorlunda anständigt med folk. MEN DET BORDE JU HA BLIVIT VÄLDIGT MYCKET MERA ÄNDÅ! Men definitivt: ett beundransvärt initiatv och: Fortsättning följer, i kväll och i morgon. Be There. Då.

Utmärkt initiativ i skärgården - som publiken valde att missa

Själva initiativet är hur utmärkt som helst och förtjänar livliga applåder allra minst till korna kommer hem och tupparna stiger upp.