Den sträcker sig från Nasafjällsepokens början 1635 (silver), via första masugnen för järnmalm i Masugnsbyn 1647 till Northland Resources konkurs i december 2014 och diskussionerna och konflikterna om prospektering och möjligheterna till gruvbrytning i Kallak hösten 2015.
Tidsspannet är nära 400 år och rör all mineralutvinning i det område som 1810 blev Norrbottens län. Det mesta handlar om järnmalmsgruvorna vid Gällivare- och Kirunafälten, det som i dagligt tal kallas Malmfälten. Företaget framför andra är, och har varit, LKAB. Företaget har, med ett nationellt eller europeiskt perspektiv, varit synonymt med norrbottnisk gruvbrytning under hela den industriella eran. Men även verkligt små enheter får plats, som fältspatsgruvan på Kallaxön som hade sin ”storhetstid” under andra hälften av 1920-talet. Som arbetsplats var den ökänd i bygden för alla olycksrisker.
Järnmalmsbrytningen, dess rening, och efter hand vidareförädling, samt transport, för inhemsk användning eller för export, står i förgrunden. Men även utvinningen av koppar-, bly-, silver-, och, en gnutta, guldhaltig malm, presenteras. Företag och orter passerar revy, alla får inte lång livslängd, exempelvis Nautanen utanför Gällivare och Laver utanför Älvsbyn.
Det som är gemensamt för alla företag är att de lever på efterfrågan från avlägsna köpare. Beroendet av efterfrågan, prisnivå och ekonomiska konjunkturer skapar ofta otrygghet. Detta gällde redan före den industriella kapitalismens genombrott i Norrbotten under sent 1800-tal och det blev än mer uppenbart efter. Kort sagt, detta har varit gruvnäringens följeslagare i Norrbotten hela 1900-talet och är så än idag. Kriser, nedläggningar, omflyttning av bebyggelse, nya förhoppningar, investeringar, strejker, miljöhot; ämnena är kända från en drygt sekellång mediadebatt. Sommaren 2016 är det Tornedalsteaterns tur att gestalta ämnet. För snart 50 år sedan väckte Sara Lidman och Norrbottensteatern stor uppmärksamhet på temat.
Boken ”Malmens väg” är en väl avvägd, och säkert komponerad, översikt över all norrbottnisk brytning, förädling, transport och export av olika malmer. Verksamheten behandlas i sin nationella, internationella, tekniska, ekonomiska, sociala, samhällspolitiska och utvecklingsteoretiska kontext. Styrkan i boken är att Hansson har lyckats hålla ihop det gigantiska materialet, inte förlorat sig i oväsentliga detaljer, utan genomgående betonat helhet och synteser.
Bokens ämne utgör en av de viktigaste komponenterna i Norrbottens industrihistoria. Gruvnäringen har varit, och är, en grundbult för sysselsättning och folkförsörjning. Förhoppningar har ställts, i många fall har de infriats, i andra fall har de övergått i svåra besvikelser. Händelserna i Pajala kommun är i nutid ett exempel på det sistnämnda. Boomen för LKAB under 1950- och 1960-talen samt åren runt 2010 är exempel på det förstnämnda.
Många av de malmbärande fyndigheterna har haft, och har, sådan placering att utvinningen har kolliderat med andra intressen, i många fall har det handlat om samernas renskötsel. Samhällets regelverk ska klara av att jämka samman olika intressen. Svårlösta motsättningar kan dock uppstå. Om lösningen ligger i ekonomisk kompensation kan den vara lättare att uppnå än om den kräver ”livsstilsförändringar” av någon av parterna. Kraften i underjordens mineraler är stark, idag är Malmberget som samhälle på väg att försvinna och Kiruna ska flyttas. Här blir inga socken- eller stadskyrkor eviga.
Mycket talar för att Staffan Hanssons bok kommer att bli ett standardverk om norrbottnisk gruvhantering. Det finns enskilda verk som går djupare in i enskilda företeelser inom detta historiska fält, men det finns inget med samma suveräna överblick över helheten. Den heltäckande ansatsen, det långa tidsperspektivet och de välvalda exemplen ger också analytiskt grundade slutsatser.