En strid ström av läsare besökte Elin Anna Labbas bokstånd. "Jättekul att komma närna läsare. Många har dessutom själva påverkats av utbyggnaden av vattenkraften", säger hon
Kön ringlar lång till bokbordet och boksläppet av Elin Anna Labbas nya roman "Far inte till havet" som även ges ut på nordsamiska under Jokkmokksmarknad.
– Underbart att träffa sina läsare, men också nervöst. Flera av de som köpt boken har själva fått sina hem förstörda under utbyggnaden av vattenkraften och delat med sig av sina minnen och erfarenheter. Jag vill göra deras levda berättelser rättvisa, säger hon.
Berättelsen låter läsaren följa tre kvinnor från samma familj som när de kommer hem från sommarlandet finner sin by dränkt i vatten. Sjön har blivit till ett hav efter att Bolaget dämt upp sjön igen utan att förvarna och dottern Ingá, mamma Rávdná och moster Ánne skymtar kåtornas tak när de ror ut för att rädda det som går.
– Jag har själv tvingats flytta. Min hemby och min hemsjö Áhkájáurre dränktes också vid de som den äldre generationen kallar dämning 1,2,3,4 som började redan på 1920-talet. Ramberättelsen är sann och fokuserar på dämningarna tre och fyra som pågick från 1940 till 1970-talet, men i övrigt är det en fiktiv berättelse även om jag plockat in många erfarenheter och historier som jag fick vid mina intervjuer av den äldre generationens samer om tvångsförflyttningarna. Det är ett hopplock av minnen från olika delar av Sápmi. Kort sagt, en roman där ett urfolk ges sin berättelse, säger Elin Anna Labba.
Den tidsperiod hon valt att gestalta menar hon är både obehaglig och spännande – en tid när fortfarande det traditionella samiska livet löpte parallellt med den nya tidens senare tekniska utveckling med båtar, bilar och gummistövlar fram mot 1970-talet.
– Samtidigt var det en tid när samer förvägras bosätta sig. Detta repetitiva övergrepp av det samiska folket vill jag skildra, inte minst eftersom övergreppen fortgår och går att applicera på samtiden. Jag menar, kommer det att finnas land och skog för renskötsel i framtiden? Det är romanens smärtpunkter – att aldrig kunna känna sig säker, säger hon.
Författarna Elin Anna Labba och Jannete Hentati har båda skrivit romaner om vattenkraftsutbyggnadens påverkan på platser och människor. På lördag möts de i ett samtal under Jokkmokksmarknad.
I romanen skapar hemlösheten en motståndsrörelse hos mamman Rávdná där ingen i byn tidigare protesterat. Den trehövdade familjen bygger ett litet hus vid sjön, trots att det inte är tillåtet för nomadiserade samer.
– Jag låter även sjön ha en egen röst och historia, säger Elin Anna Labba.
Ett berättargrepp hon anser sig ärvt av den äldre generationen.
– Mitt språk är präglat av de berättelser som jag samlat på under många år genom att intervju äldre samer. Det är svårt att beskriva, men de lägger alltid in naturen i sig själva. De kan prata om fjällen och samtidigt berätta om sig själva.
Elin Anna Labba hade fullt upp med att signera böcker vid boksläppet av hennes nya bok "Far inte till havet" som samtidigt släpptes i en nordsamisk översättning.
Och förutom sin nya roman är Elin Anna Labba dubbelt aktuellt under marknaden. För första gången ska dramatisering av "Herrarna satte oss hit" visas i Jokkmokk.
– Petra Brylander, teaterchef på Uppsala stadsteater, hörde av sig, men det var först när jag fick bekräftelse på att uppsättningen skulle ske i samarbete med Giron Sámi Teáhter och med samiska skådespelare som det kändes tryggt att låta berättelsen leva vidare i gestaltad form. Inte minst är min förhoppning att historien kan möta en större skara människor. Det samiska berättandet har alltid funnits. Skillnaden är att idag har de samiska erfarenheterna fått större synlighet eftersom de getts ut på svenska, på stora förlag, säger Elin Anna Labba.