Det är inte första gången poeten Ida Börjel tilldelas ett fint pris. Bland utmärkelserna finns Borås tidnings debutantpris, Sveriges radios lyrikpris och Gustaf Fröding-sällskapets lyrikpris.
När hon i slutet av oktober gästar Bok och bild-mässan i Luleå tar hon emot Erik Lindegren-priset på 100 000 kronor. Ett erkännande som verkar på flera plan.
– Rent krasst kan jag tänka mig att det ger ökad möjlighet att ge ut mina böcker i framtiden. Det är en lättnadens suck rent ekonomisk. Vad det sedan betyder att i ett sådant juryarbete placeras i släktskap med andra författarskap och böcker, det är nästan oöverskådligt. Att bli uppsatt på en läslista som både hedrar och smittar, säger hon.
Ida Börjel är född i Lund och bosatt i Malmö. Skriver gör hon för närvarande i ett rum i en gammal skola. Det är viktigt med en plats exklusivt avsedd för arbete.
– Jag har länge haft olika slags arbetsrum. Det här priset möjliggör också att fortsätta med det. Att ha ett rum med givna ramar på givna tider, för att där kunna arbeta fritt, säger hon.
Hon beskriver sitt arbete som ”disciplinerat och lite torrt, nästan forskarmässigt”. Genom åren har Ida Börjel utforskat språk och strukturer bortom det förväntat litterära.
– Jag har nog berört samtliga existerande och icke existerande genrer. Jag fick inte upp blicken för poesin utan tvärtom för ett synsätt som kunde se runt poesin. Då menar jag att jag blev tvungen att omdefiniera inför mig själv, öppna upp för vad poesi skulle kunna vara. Vad skrivande kunde vara, först i efterhand blev det en genrebestämning. Jag har intresserat mig mycket för andra strukturer än de litterära i mitt skrivande. Samhälleligt språk, det juridiska språket, säger hon.
Bland sina litterära förebilder nämner hon Inger Christensen, Birgitta Trotzig, Gertrude Stein, Willy Kyrklund och Gunnar Ekelöf.
Diktsamlingen Ma hyllades av kritikerna och nominerades till Augustpriset 2014.
Det är också Ma som särskilt lyfts fram i motiveringen för Luleå kommuns pris till Erik Lindegrens minne:
””Erik Lindegren-priset 2015 tilldelas Ida Börjel för hennes kritiskt egenartade poesi som blottlägger våra språkligt och samhälleligt utsatta positioner, och särskilt för den uppfordrande och såriga Ma från 2014 där hon sensibelt och rytmiskt verkningsfullt genomlyser vår världs blödande verkligheter.”
Det tog Ida Börjel fyra år att skriva Ma.
– Den föregicks också av en lång, lång tystnad och oförmåga. Jag kan se det som en linje i mina tidigare böcker. Att man måste uppfinna ett språk, få fatt i ett språk för något man i starten inte vet hur det ska skildras. Det innebär en rörelse där varje bok måste påbörjas som en total barskrapning och rannsakning. Det fungerar inte så att man får ett fint pris och bara glider in på det i en ny bok, säger hon.
Vad som kommer härnäst vet hon inte.
– Det går inte att veta förrän det är färdigt eftersom det inte är så att jag gör en uträkning och fyller i den, så är boken klar. Jag vet inte förrän sista ordet är lagt.
Att åter sätta sig och skriva efter en stor framgång kan vara svårt, eller inte. Ida Börjel upplever inte att yttre förväntningar eller inre spöken begränsar pågående processer.
– Jag tycker jag hanterar det ganska väl. Sedan är det en annan sak att nyorientera sig eller borra djupare efter ett så stort och komplext arbete som min senaste bok, det är en utmaning. Å andra sidan är det också en frihet den boken är gjord, säger hon.