Det måste ha handlat om något som hörde till religionen, var det självklara svaret. Själv tänkte jag att det lika gärna kunde ha varit ett prydnadsföremål, en tidig souvenir från Egypten, Mitanni och Mesopotamien, lite forntida kitsch eller något man bara hade för att det var vackert och som fick ägaren att minnas vackra saker.
Framtidens arkeologer som ska gräva ut vårt samhälle kommer att få mycket att göra, översvämmade som vi är av saker, prylar och föremål. Om de även då kommer att kalla våra pinaler för kultföremål träffar det kanske inte så illa. Saker och ägande har ju blivit vår tids religion.
Helena von Zweigbergk har tillsammans med kreatören Cilla Ramnek och fotografen Pia Ulin skapat en bok om hemmets alla mindre användbara föremål; "Grejen med saker". Den första hälften av boken är Helena von Zweigbergks stillsamma filosofi om vad våra saker betyder och innebär. Andra halvan är en konstnärlig installation av alla saker i hennes hem, sedda ur nya oväntade sammanhang.
Vad betyder våra saker som vi omger oss med? Varför skaffar vi oss dem? Är de på gott eller ont? Kitsch eller symboler för intellektuell retro? Slänga eller spara? Helena von Zweigbergk ställer en mängd frågor och ger diskreta svar utifrån sin egen livsberättelse.
I stort kan man se på dessa saker ur två perspektiv. Man kan hänföra dem till konsumtionssamhällets överflöd, ett samlande i konflikt med klimat och solidaritet. Helena von Zweigbergk talar om sakernas bulimi. Vi köper, slänger för att sedan ge plats för nya saker. Ett habegärets ständiga kretslopp. Saker kan också vara en tung sak, något vi släpar runt på och aldrig kan befria oss ifrån. Det andra perspektivet är sakerna som berättelser, om när barnen var små, om far- och morföräldrars avlägsna liv. Om betydelsefulla händelser, resor och ögonblick som gjort oss till dem vi är.
Helena von Zweigbergk pendlar mellan dessa båda perspektiv. Ibland tillstår hon nästan med skammens rodnad, hur viktiga saker har varit och är för henne. Det är befriande, för därmed håller hon moralismens alla pekpinnar i bakgrunden. Det är viktigt att kunna rensa ut bland sakerna, men också att behålla sådant som ger glädje och håller vår berättelse vid liv. Helena von Zweigbergk berättar om ett vitt år som var köpfritt. Efter det fick sakerna större värde och blev mer distinkta. Saker är att äga och förvalta. Att finna en rimlig mängd av saker som man långvarigt kan tycka om, uppskatta och vårda.
"Grejen med saker" kan ses som ett slags efterskrift till Helena von Zweigbergks senaste roman "Totalskada", där ett par i en begynnande relationskris mister hela sitt hem i en brand. Vad är vi utan våra saker? När vi förlorar våra saker går vi också miste om en del av vårt sammanhang. Hur skulle det vara om vi en dag bara lever med våra kroppar och de kläder som omger den för stunden?
Allt detta gör "Grejen med saker" till en lågmäld meditation över de små tingen som följer oss genom livet. De som försvinner på vägen och de som en dag kommer att leva vidare i någon annans händer. Det är ingen obetydlig sak.