– Det känns roligt. Det är min åttonde bok, så jag har slutat vara nervös, säger författaren som ska fira releasen i Ådalen, bland annat med en bokbussturné.
"Djuphamn" börjar på botten av Ångermanälven, där marinarkeologer på senare tid har kartlagt omkring 300 vrak på en sträcka av några få mil. Där vilar också resterna av Sandöbron, världens största och modernaste bågbro som rasade under bygget 1939.
Eira Sjödin är gravid och har därför fått inre tjänst, men längtar bara efter att få komma ut och göra nytta.
– Det var bilderna från dykningarna som inspirerade mig att börja skriva. Sedan när jag drog igång historien, så är det klart att man hittar ett lik där nere, berättar Tove Alsterdal och ler.
Det är ett äldre fall som Eira får börja utreda.
Sedan 20 år har Tove Alsterdal ett hus i Ådalen, vilket är den enkla anledningen till att hon valt denna miljö för sina deckare. Att det blev ett hus i Ådalen kräver dock en något längre förklaring.
Hennes vän, tonsättaren Fredrik Högberg, som liksom hon har bott i Luleå i många år men också har lämnat Norrbotten, bor i Nyland i Ådalen. När hon var och hälsade på honom för 20 år sedan förälskade hon sig i platsen och kände att hon ville återvända. Samtidigt väntade hon tvillingar och det var inte hållbart att familjen skulle åka runt i landet med tre barn och sova på folks golv på somrarna.
Tornedalen, där hon har sina rötter, ligger lite för långt bort från Stockholm där hon bor, resonerade hon, men Ådalen låg på halva vägen.
Så kom det sig att hon och hennes familj köpte ett hus i Kramfors kommun med utsikt över Ångermanälven.
– Det är så fantastiskt vackert där och husen är bland de billigaste i landet.
Det fanns också ett annat skäl.
– Jag ville ge mina barn Norrland, att de skulle få ett hem även någon annanstans än i Stockholms innerstad. Och det har funkat, barnen älskar det.
Idag delar hon sitt boende mellan Stockholm och Ådalen.
Hon hade länge velat skriva om Ådalen när hon inledde serien, men det tog tid innan någon konkret idé tog form.
– Mina tidigare böcker har ofta haft historiska ämnen, men då har jag velat berätta de dolda och nedtystade historierna.
Hon nämner som exempel "I tystnaden begravd" som nystar upp en historia om de norrbottningar som i sin tro på kommunismen emigrerade till Sovjet.
När det gällde Ådalen var det annorlunda. Historien om skotten i Ådalen 1931, då fem personer sköts av militären i samband med en demonstration, känner de flesta redan till.
– Ådalens historia är fruktansvärt stark och den får vi aldrig glömma. Men jag ville inte att det skulle handla om den.
Hon löste det genom att huvudpersonen Eira namn fick namn efter ett av offren.
– På det sättet bär hon historien med sig, medan berättelserna i stort sett skulle kunna utspela sig var som helst, även om de förstås har fått mycket färg av Ådalen.
I Ådalenserien har Tove Alsterdal för första gången tagit steget in på den traditionella deckarscenen och skriver om en polis. Karaktärerna i hennes tidigare böcker är kopplade till familjehistorier i avslutade berättelser. Nu behövde hon en person som kunde hänga med genom en hel trilogi.
– I och med att jag har en polis så kan jag utsätta henne för nya saker i varje bok. Men det handlar också i hög grad om hennes egen historia och hennes egna relationer.
Eftersom hon är "allergisk mot klyschor" får hon dock kämpa med att beskriva polisarbetet utan att fastna i sådant som redan är skrivet.
– Jag har fått jobba med att bryta loss henne från polisstationen och polissnacket där. Men som tur är bor hon ju i glesbygd så hon är mycket ute och åker längs vägarna i Ådalen och där har hon relationer till allt och alla hon möter.
I augusti arrangerar Tove Alsterdal tillsammans med serieförfattaren Mats Jonsson en litteraturfestival i Ådalen, närmare bestämt Sandslån. Flera författare från Norrbotten kommer att medverka – Åsa Larsson, Andrea Lundgren, Mikael Yvesand, David Väyrynen och Anneli Furmark.
– Serien om Ådalen har sålt bra och nu vill jag ge något tillbaka till bygden – en storslagen litterär fest på den här vackra platsen, som var det gamla timmerskiljet i älven.