– Vi ville skriva så verklighetsnära som möjligt så att det speglade glesbygdspolisens vardag på ett trovärdigt sätt, även fast allting är fiktion, säger Jennie Lundgren.
Irene har flyttat upp till Kalix från Stockholm för att jobba som polis. Hon har lite svårt med nära relationer, men finner sakta men säkert sin plats bland kollegorna på den nya arbetsplatsen.
Max kämpar med tillvaron efter skilsmässan.
Nina är en flicka i Bondersbyn, vars mamma är döende i cancer. Sin pappa har hon aldrig träffat och nu är det moster Anna-Sofia som tar hand om henne. Men mostern har problem med droger och har en pojkvän som Nina avskyr.
Reza är en afghansk ensamkommande flyktingpojke som har försvunnit från boendet.
Det här är huvudkaraktärerna i boken "Där isarna råmar" med releasedatum 10 juni av Jennie Lundgren och Ulrika Lundgren Lindmark.
Jennie Lundgren, arbetar som polis i yttre tjänst i Kalix. Ulrika Lundgren Lindmark är ekonom och bor i Piilijärvi utanför Kiruna, dit hon flyttade för 20 år sedan.
– Vi är svägerskor. Jennie är gift med min bror, förklarar Ulrika Lundgren Lindmark.
Idén att skriva en bok tillsammans har växt fram långsamt under många år.
– Både Jennie och min bror är ju poliser och det började väl egentligen när deras barn var små. Om det skedde ett grövre brott i länet, så att båda behövde jobba, ringde de ofta till mig och frågade om jag kunde komma över och passa barnen och det ville jag så klart, berättar Ulrika Lundgren Lindmark.
Hon fick höra om hur de hade haft det när de kom hem efter arbetspassen och blev mer och mer intresserad av deras yrke, som var så annorlunda mot hennes eget.
Jennie Lundgren har alltid läst mycket. Ulrika Lundgren Lindmark har gillat att skriva sedan hon var liten. Det är hon som har suttit vid tangentbordet och präntat ner deras berättelser.
Exakt när de bestämde sig för att skriva en hel bok minns de inte, men allt efter som utvecklade de ett gemensamt intresse för berättande och började tänka ut och skriva ner olika scener. De upptäckte sedan att texterna kunde pusslas ihop till en helhet.
Ibland när Jennie Lundgren läser spänningsromaner eller ser krimserier på tv kan hon notera att det finns sådant som inte stämmer överens med hur det går till i polisarbetet och det kan störa litegrann. I sin egen bok har de försökt undvika sådana felaktigheter.
– Fast vissa saker har vi fått göra avkall på för spänningens skull, säger hon.
Många vill ju tänka på annat när de inte jobbar, blir det inte som att du aldrig är ledig?
– Jo, men vi tycker båda att det är roligt att ha den här friheten att hitta på egna historier, säger Jennie Lundgren.
Hösten 2019 skickade de in sitt manus till Albert Bonniers förlag. De hade på sin höjd hoppats på att få lite tips om hur de kunde förbättra det. Men de blev ombedda att göra en omskrivning och sedan fick de erbjudande om ett avtal.
– Det känns fortfarande overkligt. Det kommer det göra ända tills vi ser boken i butiken, säger Jennie Lundgren.
De båda svägerskorna arbetar redan på en andra bok.
– Skrivandet har förändrat vad vi gör tillsammans. Vi åker inte ut och pimplar längre, utan vi jobbar med vår text. Och det bästa av allt är att vi har så roligt ihop, säger Ulrika Lundgren Lindmark och ler.