Litteratur
Avigt Hav
Författare: Marie Darrieussecq
Översättning: Lisa Lindberg
Förlag: Norstedts
Den franska psykoanalytikern Rose Goyenetche är på kryssning med sina barn, en respit från den parisiska vardagen och hennes alkoholiserade man. När fartyget stöter på en flyktingbåt som kapsejsat räddas flera migranter till livet. Rose stöter möter Younès från Niger, en ung flykting som försöker ta sig till Europa. I ett plötsligt infall ger Rose honom sonens telefon. Så småningom hör Younès av sig. Han behöver hjälp. Frågan är vilken hjälp Rose är villig och kapabel att ge.
Marie Darrieussecqs roman ”Avigt hav” utforskar den ambivalenta rollen som vardagshjälte. Var går gränsen för den hjälp vi är villiga och kan förmå oss själva att ge? Denna underliggande frågeställning används i ”Avigt hav” som utgångspunkt för karaktärsteckningen av Rose och hennes liv. Mannens alkoholism, hennes åldrande, ekonomi och familjeliv ställs i relation till Younès hjälplöshet. De nyväckta moderskänslorna tvingar Rose till en självrannsakan som speglas genom relationen till Younès, och den Rose tror att Younès är. I en kontinuerlig dialog mellan projicering och självreflektion utforskar Marie Darrieussecq hur vår identitet och självbild utmanas i mötet med utsatta människor.
”Avigt hav” är en lågmäld bok där den västerländska medelklassens självbild får stötas och blötas. Här finns inga tydliga pekpinnar, ingen given sensmoral. ”Avigt hav” är ingen humanistisk programförklaring. Istället är det en roman där sprickorna i texten avslöjar sprickorna i oss själva – och där vi hoppas en god gärning ska förmå läka våra sår.