Olof Persson – Johnsons alter ego i ”Romanen om Olof” – drabbas på bygget där han arbetar. Kamraterna häller i honom konjak, får upp honom på cykeln, han vinglar hem och bäddas yrande ner i sjuksäng. Spanjorskan, som liknar skjutbanedrottningen Olivia, hon som invigt honom i kärlekens och erotikens njutningar och smärta, lutar sig in över honom och ”öppnade ögonen så stort att man kunde spegla sig i dem och liksom i sagan slå hål i spegeln och kliva in bakom sig själv”.
I varje del av den självbiografiska romanen har Johnson skjutit in en saga, gjort en omskrivning för att kunna berätta om det mest smärtsamma. I den sista delen, ”Slutspel i ungdomen”, är sagoformen något annorlunda och ”Sagan om de själiska nöjenas och den andliga flärdens land eller Möte med spanjorskan”, är i själva verket ett par dygns heta feberfantasier och dillerier under inflytande av Spanska sjukan.
Olof Perssons feberyrande tar ansats i hans dag och verklighet, i protokollskrivandet hos ungsocialisterna, i strejkagitationen och hos Olivia förstås, men samtidigt också i allt han läst. I ständiga förskjutningar glider verklighetens erfarenheter över i läsandets utvidgningar och förvridningar.
Att återkalla allt han läst blir ett sätt att förstå sig själv, att nå fram och se sig som både Odysseus och Hamlet, som Nat Pinkerton eller Gunnar på Lidarände. Det blir en diger lista med författare, boktitlar, litterära hjältar och hjältinnor samt åtskilliga skurkar, utan vare sig kronologisk eller litterär ordning i drygt 50 sidor av romanens 270. Jag försöker göra en lista med titlar, namn och allusioner. Det blir ett hundratal poster.
I efterordet till romanen skriver Johnson själv om drömmen: ”Den försöker inte endast spegla vad som i övergivenhetens och nederlagets stund rör sig i hjärnan på en sjutton-artonårs pojke men också en del av en författares andliga erfarenheter /.../ också ett försök att skildra förutsättningarna för själva romanen”.
Det handlar om läsning.
I första delen av Marcel Prousts ”På spaning efter den tid som flytt” liksom i en tidigare text, ”Om läsning”, utvecklar Proust tankar om läsning i en entusiastisk och kärleksfull beskrivning av ungdomens läsning, stunderna med en favoritbok, gömslena och beroendet, den förlorade men aldrig saknade tiden. Det är några vackra sidor som ofta blir utgångspunkt för kritikers och litteraturvetares betraktelser över läsandets mystik. Läsandet framställs som ett gömställe att krypa in i, en skärm av själstillstånd, växlande från de dolda inre drifter som läsningen framkallar, till den verkliga världens.
Proust fångar dubbelheten i läsupplevelsen, det att befinna sig på flera platser samtidigt, att erfara mångdubbelt. Sådan är barndomens läsning, en inbjudan till inlevelse och till kunskap om andra världar och andras öden. Upplevd erfarenhet blandas med fiktion och så bringar läsningen kunskap.
”Spanjorskan” illustrerar läsandets funktion som lärande, det att i läsningen föras till olika tider och platser, till möten med människor av alla slag, det att varje dag, varje kväll i läslampans sken, med Prousts ord, ”leva ett helt liv på ett par timmar”.
När Olof Persson i slutet av ”Slutspel i ungdomen” bryter upp och lämnar hemmet och Norrbotten, reflekterar han över sin situation: ”Konstigt, tänkte han, att man aldrig sett en väderkvarn fast man precis vet hur den är. Och i grund och botten vet man hur mänskan var för femhundra år sen, fast man inte träffat nån från den tiden.”
Han har läst.
Läsandet är också ett stöd i kampen mot ångest och oro. I Olofs spanska feberdröm anas spåren av den blivande författarens strider med svåra erfarenheter i livet, övergivenheten, det hårda arbetslivet, olyckorna och dödsfallen vid timmerflottning, sågar och hyvelverk, alla förödmjukelser och allt vad han tidigt och alltför ung tvingats möta. Det är tanken på upprättelse, på hämnd och uppror som gestaltas i hans bearbetning av berättelserna. Då kan det låta så här:
” – Om jag haft min gode vän Texas Jack, den oförliknelige Kapten Morgan samt Österns berömdaste detektiv Nat Pinkerton här vid min sida så skulle det hela hava varit en affär på ett par minuter, mumlade Buffalo Olof mellan tänderna.”
Den vida läsningen som blandar högt och lågt, kiosklitteratur med klassiker och gatans språk med hexameter, ger erfarenhet av vad texter kan vara, hur de kan betyda på olika sätt, vad en berättelse är och hur den kan förstås, vad verkligheten är och hur den kan förstås.
Så övas fantasin, som är förmågan att tänka sig något annat, något att vilja och sträva efter. Det är upprorets och frihetens förutsättning.
Och skriva är alltid först att läsa.
Fotnot: Eyvind Johnsons födelsedag firas som vanligt vid stugan i Björklund i kväll med uppläsning, musik, kaffe och samvaro.